Om en nutida stockholmare på kvällspromenad plötsligt klev in i 1600-talets Stockholm skulle det te sig nästan obegripligt mörkt. 1697 placerade man ut lanternor runt om på Riddarholmen, men först 1749 kom den första kungliga förordningen om allmän gatljushållning. Till en början var det husägarnas plikt att sköta om tändning, släckning och övrig skötsel. I mitten av 1800-talet var antalet gatlyktor uppe i 3 500 stycken. Ändå blev det böter för den som vistades utomhus utan tänd handlykta efter klockan 23 på kvällen! Vid denna tid väcktes förslag om ett gasverk i Stockholm. Med hjälp av ett sådant skulle ett rörsystem kunna byggas så att belysningen kunde skötas centralt. Några dagar före jul 1853 tändes gasen första gången i valda delar av staden. Det var en revolutionerande förbättring som så småningom skulle komma att följas av något ännu mer avancerat: den elektriska belysningen. Det här är en artikel ur verket Stockholm : Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af allmänna konst- och industriutställningen 1897. Du får läsa om belysningen i Stockholm och dess utveckling under tvåhundra år. Läs bland annat detaljerade beskrivningar av gatubelysning, Klaragasverket, Värtagasverket och Elektricitetsverket vid Regeringsgatan.
Utdrag ur Stockholm : Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af allmänna konst- och industriutställningen 1897. D. 2. - 1897. - S. 353-404
![Norrbro, Gustav Adolfs Torg och Strömparterren : belysningshistoria och ljusarkitektur / [Jan Garnert]](/skblobs/da/da6449cd-63a4-4797-9025-ea3ddd2cb0d9.jpg?preset=pl-220)
