I författaren Per Anders Fogelströms roman Mödrar och söner (1991) beskrivs hur en del av arbetet på ölbryggeriet gick till. Året är 1887.
Sköljningen och tappningen var kvinnornas domäner inom bryggeriet. Till sköljningen kom de nyttjade flaskorna som hämtats av ölutkörarna staden runt. Kvinnorna bar de stora flaskkorgarna från lastbryggan, varje korg innehöll hundra tomflaskor och vägde uppåt sextio kilo.
Buteljerna placerades i träkar och sköljdes för hand, de skakades med järnhagel och borstades med varmt vatten. Med hjälp av smala tänger befriades de från nertryckta korkar. Efter avsyning gick flaskorna vidare till tappningen där de en i taget fylldes från stora träkaggar, "oxhuvuden", som vardera rymde omkring tvåhundra liter. I varje kagge satt en kran med pip som nådde ner till flaskans botten, på så sätt minskades skummet. (…)
Ölkorkarna, som mjukats upp i varmt vatten, slogs till sist in i buteljerna med träklubba. (…) Då hundrakorgen fyllts med försäljningsfärdiga flaskor hade vikten stigit till nittio kilo.
