I ovanstående brev från 1942, alltså under andra världskriget, kan man läsa att Riksantikvarieämbetet hade fått i uppdraget att bestämma ordningsregler, för skyddsrummet i Skansenberget samt föreslå en tillsyningsman.
Under 1940-talet togs omfattande åtgärder för att skydda svenska museiföremål och kulturskatter, genom evakuering och förvaring i särskilda skyddsrum som exempelvis i Skansenberget i Stockholm. Ordningsreglerna handlade om säkerhet, bevarande och kontrollerad tillgång.
Till exempel skulle föremål packas torrt och säkert för att tåla långvarig förvaring i fuktiga bergutrymmen. Speciell hänsyn togs till känsliga föremål som exempelvis textilier.
Inga förändringar, installationer eller ingrepp i skyddsrummet - som dörrar eller ventilation- var tillåtna utan särskilt godkännande.
Skyddsrummen skulle hållas fria från brännbart material och städas noggrant för att minska brandrisk och skydda föremålen från skadedjur och fukt.
Regelbunden tillsyn av de förvarade föremålen var obligatorisk för att kontrollera deras skick och säkerställa att inga skador uppstått under förvaringen.
Endast behörig personal hade tillträde till skyddsrummen.
