I maj 1681 kommer judarna Israel Mandel och Moses Jacob till Sverige och Stockholm. Den 18 maj går de till Storkyrkan för att träffa stadens högsta kyrkliga myndighet, Stockholms domkapitel. Inför stadens kyrkoherdar förklarar de sin starka vilja att bli kristna.

Mandel och Jacob visar upp ett par rekommendationsbrev, det ena från pastorn i Haag, som intygar att de fått kristendomsundervisning och då visat sig ivriga och andäktige, det andra från en Nils Gyldenstolpe som vittnar om judarnas ärliga uppsåt att gå över till den kristna religionen.

Domkapitlet bestämmer att de judiska familjerna ska få en treveckors intensivkurs i kristendomskunskap, kyrkoherdarna Ægidius Strauch (1647-1709), Johannes Vultejus (1639-1700) och Christophorus Bezelius (1628-1689) ska undervisa dem en vecka var.

Den 15 juni är Mandel och Jacob på plats i Domkapitlets mötessal och vill nu så fort som möjligt låta döpa sig. Christophorus Bezelius berättar då lite om hur undervisningen gått och hur duktiga de blivit i sina kristendomsstycken: "den ena hustrun skohla wara temmeligen wähl der uthi grundade, men den andra hustrun, som är ens Rabbini dotter tillijka medh små Gåßarna äre dher uthinnan swage, skohlandes och den ena Juden hotat sin Hustru, som är till Omwendelsen trögh, medh Skilliobref, der hon elliest till Christendomen sigh ey beqwämma wille."

Antingen Mandel eller Jacob hotar alltså sin hustru med skilsmässa om hon fortsatt vägrar anamma den kristna läran. Hustrun ifråga är dotter till en rabbin.

Överlag är dock prästerna nöjda med de nyanlända judarnas kunskaper och lovar be kungen om lov att döpa familjerna. En kollekt till deras förmån vill man också ordna. 

Det dröjer dock till den 29 september innan det som gått till historien som "Det stora judedopet" äger rum, då döps de två familjerna under pompa och ståt, med kung och drottning på plats, i tyska kyrkan. Om den händelsen skriver Christophorus Bezelius en bok på tyska, tänkt litet som en instruktion för kristnande av judar.