Sommaren 1752 rymmer 14-årige Samuel Braun från sin judiska familj i Altona. En svensk skeppare låter Braun följa med till Stockholm. Braun ska ha övertalat skepparen att han när en önskan om att bli kristen.
I Stockholm blir Samuel Braun först inhyst hos Kyrkoherden i Tyska församlingen, Anders Murray, men ganska snart är Murray missnöjd med Brauns beteende. Får vi tro Murray är Braun egensinnig, olydig och allat annat än arbetsam.
Således placeras Braun i Allmänna Barnhuset. Där tvingas han arbeta och får dessutom undervisning i kristendomskunskap. I början av juni 1753 anser prästerna fortfarande att Braun "hwad dess lefwerne angår" inte är redo för den "Heliga Döpelsen". Det är något i hans uppförande man är missnöjd med. Men i början av december samma år kan vi läsa att Samuel Braun "nu aldeles ändrat sig ifrån sina förra odygder, så wäl som den yrhet man försport hos honom, och längtar med särdeles begär efter den Heliga döpelsen."
I februari 1754 döps Samuel Braun under högtidliga former till Adolf, efter att kung Adolf Fredrik särskilt givit honom tillstånd att bära konungens eget namn.
Informationen här är hämtad ur Stockholms domkapitels protokoll får åren 1752-1754. Stockholms domkapitel, som på 1700-talet vanligen kallades Consistorium, var stadens högsta kyrkliga organ och bestod av stadens kyrkoherdar.
