Wilhelmina Skogh lyckades som kvinna nå en maktposition i ett samhälle där det egentligen inte var möjligt samtidigt som hon också gjorde en klassresa från borgarklass till samhällets högsta skikt. Arbete var för henne "livets lycka och glädje".
Wilhelmina var först med mycket inom turist-, hotell- och restaurangnäringen. I en tid då järnvägen och resandet utvecklades förstod hon att ta vara på de möjligheter detta gav. Hon drev hotell med hög servicenivå och stor bekvämlighet. Och hon serverade grönsaker till maten! Det hade hon snappat upp i Frankrike. Hon smyckade med färska blommor på borden för att det skulle bli trivsammare.
Genom oerhört hårt arbete tog hon sig från att ha börjat som barnflicka, affärsbiträde och diskerska till att 1902 bli chef och ansvarig för Grand Hôtel, Stockholms finaste hotell- och restaurangrörelse. Hon såg sig själv som kapten på en oceanångare i lyxklass som hon styrde med järnhand. Köket höll högsta internationella standard. Allt, in i minsta detalj, skulle vara perfekt. Hon förde bok över personalens misstag och höll man inte måttet blev man avskedad direkt.
Kungamiddagarna avlöste varandra på hotellet. Det öppnades en kungavåning 1905. Nästa stora projekt blev bygget av hotellet på tomten bredvid. Hotellet skulle heta Grand Hôtel Royal och där byggdes den vida kända vinterträdgården. Invigningen 1909 blev höjdpunkten på hennes karriär men också starten för de ekonomiska nederlag som präglade hennes sista år. Eftersom satsningen inte bar sig fick hon sluta som direktör 1910.
Hennes privata projekt med byggandet av Forresta på Lidingö blev dyrare än vad hon kunde klara så hon måste till slut sälja fastigheten. Forresta ligger som en högt belägen riddarborg direkt när man kommer över bron. Det skulle också vara ett monument över henne själv, inte bara en pampig bostad.
Som en form av pension disponerade hon sedan några rum i det av Grand Hôtel ägda Bolinderska palatset, och där avled hon plötsligt i juni 1926.
