Stockholms fjällkoloniförening startade 1899. Syftet med verksamheten var att barn från Stockholm som vara svaga och sjukliga skulle få komma upp i den rena fjälluften för att bli friska och starka.
Ett eller två barn från varje församling valdes ut. De barnen kom från fattiga förhållanden och var särskilt svaga och ofta lungsjuka.
I Stockholms fjällkoloniförenings första årsberättelse ges en bakgrund till koloniverksamheten för barnen. Just fjälluften var det centrala och ansågs vara extra bra för de sjuka barnen.
"För de allra klenaste barnen, hvilkas hälsa nedbrutits af någon svår sjukdom, såsom skarlakansfeber, kikhosta, lunginflammation eller dylikt, är dock vanlig landvistelse knappast tillräcklig. Särskilt gäller detta de bröstklena barnen. Och om dessas krafter ej i tid stärkas, löpa de fara att under uppväxten förr eller senare duka under för den ödeläggande tuberkulosen."
Under den första tiden ordnade man basarer och konserter för att få in pengar till verksamheten. Så småningom fick fjällkoloniföreningen bidrag från olika håll, bland annat från kungafamiljen. Efterhand köptes flera fastigheter i fjällen in och alltfler barn kunde få plats på kolonierna. Kulmen för verksamheten var 1943 då man tog emot 404 barn.
