I en tidningsnotis i Aftontidningen 1910 kritiserades det hur insamlade pengar från De gamlas dag fördelades bland de äldre. Det var nämligen så att bara de äldre som haft det bra ekonomiskt tidigare i livet kunde få bidrag.
Att pengarna gick till de som haft det gott ställt tidigare sågs som djupt orättvist mot de som levt i fattigdom och hela livet kämpat för att klara sig.
”Det otroliga är emellertid sant. De pengar som insamlades genom De gamlas dag gå i främsta rummet till gamla som ’sett bättre dagar’. Det inträffar alltså, att verkligen nödställda som händelsevis ha olyckan att endast vara arma änkor till arbetare och med dem jämställda utan vidare få ohjälpta gå med följande besked: - Här får endast de som förut sett bättre dagar hjälp. Ni kan hålla er till fattigvården.”
Föreningen De Gamlas Dag bildades 1911. Föregångaren hette Pauvres honteux, vilket är franska och betyder ungefär ”skamsna fattiga” och syftar på fattiga som tidigare i livet varit välbeställda. Föreningens syfte var att ge hjälp till äldre personer ur de övre samhällsklasserna som hade fått det svårt ekonomiskt.
Förutom att ge ekonomiskt bistånd till behövande organiserade föreningen olika evenemang. Föreningen De Gamlas Dag ordnade också sommarvistelser för de gamla. Sommarvistelserna ägde först rum i hyrda fastigheter på Lidingö och Tyresö. Men från 1917 fick föreningen, genom en donation, en fastighet i Huddinge.
1986 slogs Föreningen De Gamlas Dag ihop med Föreningen för Välgörenhetens Ordnande (F.V.O.)
