Vinterpalatset var en biograf som låg vid Norra Bantorget i Stockholm. Tidigare låg Klaragasverkets gasklocka på tomten men under Olympiska sommarspelen i Stockholm 1912 byggdes gasklockan om till en teatersal. Murarna till klockans bassäng bildade en stor rund sal. Den nya lokalen fick namnet Auditorium och användes i början som konsertsal och biograf.
Under de första åren hyrdes lokalen av Svenska Biografteatern som använde den som premiärbiograf efter att Röda Kvarn i Sveasalen hade rivits. Salongen var cirkelformad efter gasklockans runda form och hade en rund kupol som tak. Väggarna och taket var gestaltade av konstnären Pelle Åberg.
Filmföreställningarna upphörde dock helt 1940 och Auditorium drevs främst som teater -och revyscen. 1942 ändrades namnet till Vinterpalatset och lokalen byggdes om till danssalong. Trots att det nya danspalatset var en populär nöjesplats med ett av Stockholms största dansgolv och plats för två orkestrar och ett hundratal dansande par, byggdes lokalerna under slutet på 50-talet ännu en gång om till biograf. Nu var det Svensk Filmindustri (SF) som byggde upp en ny modern biograf som öppnades i september 1958. Den runda lokalen visade sig fungera perfekt för det nya bildformatet i Cinemiracle-formatet. Filmen kördes med tre synkroniserade projektorer på en stor rundhorisontduk som var 20 m bred och 8 m hög.
Under närmare två decennier fungerade Vinterpalatset som en särskild evenemangsbiograf och var en flitigt besökt turistattraktion. Men allterftersom färre storsbildsfilmer producerades visades mestadels repriser vilket fick intresset att svalna. På nyårsafton 1977 visades den sista filmen innan biografen lades ned. Fastigheten köptes av LO och revs för att byggas om till det kontorshus som finns på platsen idag.
Källa: Stockholms alla biografer av Kurt Berglund
Inslaget är ett av flera filminslag i SF:s Veckorevy 18 augusti 1958
