Hjalmar Branting (1860-1925) var en socialdemokratisk politiker och tidningsman. År 1896 blev han den förste socialdemokraten att väljas in som ledamot i riksdagen. Han blev det socialdemokratiska partiets förste partiledare år 1907 (han var partiledare fram till sin död 1925). Branting var finansminister åren 1917 till 1918. Branting blev därefter Sveriges första socialdemokratiska statsminister, han var statsminister i tre olika socialdemokratiska regeringar åren 1920, 1921–1923 (då han även var utrikesminister) samt 1924–1925.
Hjalmar Branting arbetade hela tiden för förändring. Han drev exempelvis frågan om allmän rösträtt och om åttatimmars arbetsdag. När dessa reformer var genomförda vände han blicken utåt. Branting hade en stark tro på att fred kan uppnås genom internationellt samarbete baserat på en gemensam fastslagen rättsordning. Han arbetade med inrättandet av Nationernas förbund, föregångaren till dagens Förenta Nationerna, FN. För detta arbete tilldelades han Nobels fredspris 1921 (tillsammans med norrmannen Christian Lange).
