Per Ludvig Lindgren, ibland kallad ”urstockholmare”, föddes 1863 och växte upp på Södermalm i Stockholm. Han var son till en hattmakare och avbröt tidigt sin skolgång för att bland annat försörja sig som diversearbetare och sjöman samt slutligen som stuveriarbetare vid Stockholms hamn där han stannade under större delen av sitt fortsatta arbetsliv. Lindgren var bland annat med om att organisera den första fackföreningen för Stockholms hamnarbetare.
På äldre dagar började Lindgren nedteckna sina minnen från gamla Stockholm. Han hade ett väldigt gott minne och en god iakttagelseförmåga som gjorde att han kunde återge detaljerade skildringar av sin uppväxt och sitt arbetsliv på Söder under 1860-, 70- och 80-talen. Lindgren hade därtill en naturlig berättartalang och började under 1940-talet när han var i 80 års ålder berätta om sina minnen i en programserie för Sveriges Radio.
I radioprogrammen berättar Lindgren om sin uppväxt bland gesäller och hantverkare på Söder och om sitt arbete i Stockholms hamnar. Han återkommer ofta i sina skildringar till människor, arbetsliv och miljöer som han hade ingående erfarenheter av, men framförallt berättar han livligt om alla de original han mött, så som Lediga Ludde, Skinnarviks-Pelle, Stora och Lilla Elefanten med flera. Inspelningarna utgör också en värdefull källa för kunskapen om hur Stockholmsdialekten talades under senare halvan av 1800-talet.
I det här avsnittet samtalar Per Ludvig Lindgren med Manne Berggren på Sveriges Radio om sina skolminnen och hur det var att gå i skola på Södermalm. Vi får bland annat höra om hur skoltiden i Stockholms folkskola i Malongen under 1870-talet präglades av bibelstudier och sång samt en del både hyggliga och mindre hyggliga lärare.
Fotografiet ovan föreställer byggnaden Malongen vid Nytorget 1909. Fotografiet är publicerat på Stockholmskällan av Stadsmuseet. Fotograf: Heimer, Oscar (1858-1927). Stockholms stadsmuseum.
