1795 är den tredje och avslutande delen i trilogin om palten Mickel Cardell och bröderna Winge. Kampen mot ondskan, personifierad av den tidigare slavhandlaren Tycho Ceton, fortsätter. Hur ska Cetons bestialiska grymheter stoppas och går det att komma åt de maktens män som stödjer honom? Och var finns Anna Stina Knapp, det tidigare spinnhushjonet, som har den hemliga listan med förrädarnas namn? En byggnad får spela en av huvudrollerna i berättelsen; det gamla palatset Makalös:
Kvällen är vacker, och Makalös pryder sin plats som alltid, tinnar, torn och skorstenar pekar åt stjärnorna, det sluttande takets järnplåtar en trappa till himlen själv. Mången röst har höjts om slottets olämplighet som teater, då varje sten i dess fasad tycks vigd åt blodtörsten. En fris radar upp kanoner, mörsare, fanor, fältläger, kavalleri i skritt med värjor fällda. Lejonmasker och kapade turkhuvuden, romerska krigare med hjälmbuskage. De som drömmer sig tillbaka till ärans fält begråter Makalös öde, skäller henne som hemvist för träsvärd, pappsköld och harnesk av siden. Men relieferna är bröderna till förnöjelse, än en gång passande för stunden.
1795 är lika mustig och otäck som de tidigare delarna 1793 och 1794. Den innehåller ett helt osannolikt makabert mord men är samtidigt en realistisk skildring av ett ojämlikt samhälle. För Stockholms fattigaste invånare fanns det inte många ljusglimtar i tillvaron. Beskrivningen av människor och miljöer är träffande och kontrasten mot dagens huvudstad är stor:
De lindar som en gång kantade malmgårdarnas parker har fällt sina löv över Ladugårdslandet. Vinden är lynnig, Katthavet ligger svullet och trögt efter rötmånadens sjudning och dess dunster kan kännas bara ibland, och mildare än annars. Emil Winge passerar Hedvig Eleonoras kyrka och församlingens fattighus. Här trängs brädkåkarna kvarter för kvarter, illa rustade för den vinter som kommer. Barnen leker tafatt bland knutarna, med blånande läppar och röda knän, ivriga att hålla sig i rörelse till värn mot kylan. Längre bort glesnar bebyggelsen, spärrad av tegar med odlad jord och hagar där kreatur kurar flank mot flank. Gatornas mönster blir svårare att följa, och deras namn kan han inte.
464 sidor.
