Irene Strauss var en judisk kvinna som flyttade till Stockholm från Wien under början av 1900-talet. 500 av Strauss kvitton finns bevarade i Stadsmuseets samling. De inköp hon gjorde till sitt och maken Julius Strauss hem består av allt ifrån serviser, kaffekannor, installationen av den nyuppfunna radioapparaten och en antik matta, till en julskinka år 1920.
Det här kvittot visar att Fru Strauss bland annat har beställt julskinka, karameller och kaffe på Nordiska kompaniet den 16/12 1920.
Det judiska regelverket för mat, kashrut, talar om vilken mat man som utövare av Judendom kan äta, och hur denna mat är beredd. Mycket talar för att paret Strauss valde att inte ta fasta på sin judiska tillhörighet i det publika rummet, för att leva som en svensk borgerlig familj. De följde den moderna och sociala utvecklingen i sitt nya land, och anpassade sig efter majoritetens religion. Samtidigt övergav de inte sin judiska samhörighet. De åt fläskkött ibland, men samtidigt fortsatte Julius att betala medlemsavgiften till Mosaiska församlingen, det som idag heter Judiska församlingen.
Under det tidiga 1900-talet blev det allt viktigare för svenska judar att integrera sig och dölja sin religion. En stor del av Stockholms judar la stor vikt vid anpassning, kanske på grund av huvudstadens roll som politiskt centra.
