Ernest Thiel (1859-1947) var en framgångsrik affärsman och var under det sena 1800-talet en av Sveriges rikaste män. I porträttet målat av konstnären Oscar Björck år 1900 sitter Thiel i en mörk läderfotölj klädd i en svart frack. På bordet bredvid honom står två bilder med motiven bortvända från betraktaren. I bakrunden skymtas statens ljus i natten.
Efter en praktikplats i Tyskland fick Thiel anställning på Stockholms Enskilda bank som var ägd av familjen Wallenberg och det var här Thiel började knyta värdefulla kontakter i finansvärlden. Som 24-åring blev han sedan bankdirektör för en filial av Härnösands Enskilda bank i Stockholm som han på eget initiativ var med och grundade.
Den svenska staten står under denna tid inför de största infrastruktursatsningar i svensk historia och Sveriges stora naturtillgångar ska exploateras. För dessa projekt behövde staten pengar och Thiel lyckas genom sina kontakter med bland annat Tyskland förmedla stora lån till den svenska staten med enorma provisioner som belöning.
Sommaren 1891 arbetade Thiel med att grunda en egen bank och 1 augusti samma år öppnade Stockholms Kredit- och Diskontoförening med Thiel som verkställande direktör. Eftersom banken inte var sedelutgivande gällde det för Thiel att arbeta med inlåning och banken var en av de första att arbeta upp sparkasserörelsen
Thiel gjorde flera stora investeringar som har påverkat både Stockholm och hela Sverige. Tillsammans med Knut Wallenberg investerade Thiel i att skapa området Saltsjöbaden utanför Stockholm. I Saltsjöbaden ville de bygga ett område med vackra villor och bra kommunikationer. De köpte upp stora landområden och sålde tomter samt byggde en järnväg så att folk kunde transporteras till det nya området från centrala Stockholm. I Saltsjöbaden öppnade Thiel även ett barnhem, ett för flickor och ett för pojkar och ett konstnärshem där konstnärer kunde bo och skapa.
Thiel var även med och investerade i gruvdriften i Norrbotten. Projektet var mycket omfattande och många aktörer var intresserade av malmfyndigheterna som fanns i gruvorna. Exploateringen av malmen i Norrbotten blev en viktig förutsättnings för Sveriges ekonomiska framsteg.
I sin roll som affärsman gjorde Thiel även andra typer av investeringar, bland annat investerade han i uppfinnaren Gustav De Lavals många uppfinningar genom att låna ut pengar. Exempelvis byggde Laval upp en av Europas största glödlampsfabriker på Torsgatan i Stockholm. Under sin livstid beviljades Laval 93 patent och startade 37 nya företag. Laval uppfann även Separatorn vilket möjliggjorde industriell tillverkning av smör. 1896 stod smöret för 10 procent av Sveriges exportintäkter.
Under början av 1900-talet byggde Ernest Thiel och hans hustru Signe Maria Thiel upp en stor konstsamling med verk av de stora mästarna från förra sekelskiftet såsom Carl Larsson, Anders Zorn, Eugène Jansson och Edvard Munch. Under 1904-1907 uppfördes Thielska Galleriet på Djurgården för att vara familjens hem och rymma den växande konstsamlingen. Efter första världskriget förlorade Thiel en stor del av sin förmögenhet och för att reglera sina skulder såldes hela huset och konstsamlingen år 1924 till den svenska staten. Året därpå öppnade Thielska Galleriet som museum.
