Det handlar om en stadsdel som när den planerades och byggdes andades framtidstro och nybyggaranda men som hastigt övergick till att betraktas som ogästvänlig och alienerande, ja till och med som modern slum.
Den här texten börjar med att svara på frågor om hur synen på nya förorter såg ut i slutet av 1960-talet, när stadsdelar som Vällingby och Farsta byggts och invigts med pompa och ståt och det var dags för Skärholmen. Hur var stämningen? Vilka flyttade till tidens nya förorter? På vilket sätt blev Skärholmen annorlunda jämfört med de redan byggda förorterna, och varför?
En hoppfull tid gick mot en mer samhällskritisk. Filmen ”De kallar oss mods”, som hade premiär ett halvår innan Skärholmens centrum invigdes 1968, visade utsatta ungdomar som växte upp i förorter. Fyra år senare kom en forskningsrapport som beskrev Skärholmens baksidor och inte litade på att de invånare som sa sig trivas talade sanning.
Men kanske hade kritiken egentligen inte med just Skärholmen att göra?
Texten beskriver hur åsikterna svängt från 1960-talet fram till 2019 och slutar: ”Under alla förhållanden så är framtidstron tillbaka i Skärholmen.” 23 sidor.
Utdrag ur Att göra stad : i Stockholms urbana periferi. - 2021. - S. 27-49
