Vintern 1734 arresteras Johan Anders Schmidt för att han med hugg, slag, bitande och spottande misshandlat sin hustru Margareta Mejer. Misshandeln var så grov att i ansiktet var "intet helt på henne”.
Schmidt och Mejer kallas båda till stadens högsta kyrkliga instans – Stockholms Domkapitel, eller Consistorium som det kallades på 1700-talet. Prästerna i Consistorium hade till uppgift att försöka medla i trasiga äktenskap. Att Johan Anders Schmidt så brutalt misshandlat sin hustru ser inte myndigheterna som en tillräcklig orsak till skilsmässa.
I protokollen från Schmidts och Mejers möten i Domkapitlet kan vi följa hur prästerskapet först fördömer Schmidts våld mot hustrun, men också hur Schmidt med tårar och böner försöker övertyga Mejer att återvända till honom. Vi kan se hur Mejer hela tiden nekar att komma tillbaka till sin man – Schmidt har lovat att bättra sig förr men han har alltid börjat misshandla henne igen. Slutligen kan vi ta del av prästernas idoga försök att pressa Mejer att flytta hem till Schmidt igen.
Här nedan kan ni läsa protokollen från Domkapitlens möten med Schmidt och Mejer. (Vill ni ta del av Mejers egna skildring av äktenskapet med Schmidt finns en sådan här.)
Den 27 mars 1734
14. Gaf hr Kyrkoherden Pouget tilkänna at i St Catharinæ Församl: är en Skinnare benämd Schmidt som lefwat ganska illa med sin hustru, öfwerfallit henne med hugg och slag, och har så handterat henne i ansichtet, at där är intet helt på henne, orsaken til et sådant förfarande äro förnämligast de misstanckar som han hyser, det hon skal wara honom otrogen, hwar uti han ock gåt så wida, at han med hotelser aftwungit henne den bekännelsen, som han åstundat; men när herr kyrkoherden och någon annan af presterna talar med henne, betygar hon in för Gud det hon är oskyldig och at hon liugit på sig, til den ändan, at hon måtte kunna rädda sitt lif. när herr Kyrkoherden utlåtit sig, at han denna saken will uti den lofl: Cämners Rätten angifwa, har Schmidt tagit räddhåga til sig, och lofwat bättring. hwar wid man wäl måtte låta det förblifwa tils widare, men för säkerheten torde det wäl wara nödigt at låta besichtiga henne. Hwilket ock V: Consistorium hölt rådeligit.
Den 24 april 1734
5. Sedan Södra Förstads lofl: Cämners Rätt med Consistorio nyligen Communicerat en widlyftig ransakning angående körssnären, Johan Anders Schmidts hårda förfarande emot sin hustru Margaretha Mejer, hwilket mål Hr Kyrkoherden Pouget tilförene anmält, hade Consistorium låtit upkalla berörde personer, hwilka sig nu instälte, Schmidt, som för des grofwa brott blifwit i arrest inmant, beklagade det han så illa skickat sig, gret och bad om tilgift och förskoning. Ransakningen uplästes, hwar af befans at Schmidt utan ringaste orsak ganska obarmhertigt handterat sin hustru med hugg och slag, bitande och spåttande i ansichtet; med mera och ehuru han så wäl hos herr Kyrkoherden Pouget som sedermera wid Werldslig Rätt betygat mycken ånger, och lofwat kärligen med sin hustru sammanlefwa, har han likwäl åter skuffat och slagit henne, häfwit henne utur sängen, samt hotat, det han skulle taga knifwen och hugga uti henne, til hwilket alt efter hans egen utsago, hans ogrundade misstanckar, som skulle hon pläga umgänge med andra manfolk, äro orsaken.
Schmidt bad med tårar, at han måtte slippa utur Arresten och at han måtte få lefwa med sin hustru tilsammans; men sedan han så mordiskt handterat henne som ransakningen och Stads Feltscheren herr Salomon Schützers der uti införde skriftel: berättelse innehåller, kunde Consistorium icke wåga på hans goda ord, dem han tilförene icke hållit, at låta henne komma i hans händer; emedan hon på det sättet uti Lifsfara försättas skulle. hustrun utlät sig ock, det hon omöjeligen dristar sig at komma til honom, som så ochristel: handterat henne och med hugg och slag welat förmå henne at liuga på sig, och bekänna, det hon haft at skaffa med hans egen Fader och med den onda. Schmidt nekade der til; men tilstod likwäl åter, at han haft ogrundade misstanckar på henne. herr: Kyrkoherden Pouget berättade, at Schmidt på 2ne Års tid hwarken warit til kyrkan eller herrans nattward, hwilket honom förehölts. den wanlige tiden war nu förfluten; fördenskull upsköts denna saken til nästa session, då man får taga alla här wid befintel: omstendigheter uti närmare öfwerwägande.
Den 6 maj 1734
16. Förekom hr Notarien Jonas Eckman hälsade ifrån Södre lofl: CämnersRätt med förfrågan om Consistorium resolverat det Körsnären Johan Anders Schmidt, skall längre sittja i arrest, och begärte Extractum Protocolli deröfwer. Consistorium swarade, at det ingen ting resolverat om hans arrest, antingen han skulle längre blifwa derutj, eller släppas derut, emedan det woro en sak, som intet hörde Consistorio til, och med hwilcken det sig intet befatta welat. hr Notarien sade, at CämnersRätten gifwit honom lof, at ibland få gå utur arresten och se om sina saker; men hr Kyrkoherden Pouget har sedermera på Consistorii wägnar begärt, at det måtte betagas honom. Hr Kyrkoherden swarade och sade, at då han war uppe i Rätten yttrade han sig wäl intet om sielfwa arresten, utan efter Schmidt kom mit hem til hustrun och sagt, det han woro aldeles befrjad ifrån fängelset, samt under den tid han warit hemma åter å nyo 2ne resor slagit henne, har han begärt, det wille lofl: Cämnersrätten afhålla honom, Schmidt, at få komma hem til henne, på det hon för hans grymma förfarande ingen widare fahra löpa måtte.
17. Här wid instälte sig efwen Fullmechtigen för Körsnären Schmidts hustru hr Engellou och begärte att Schmidt ingalunda måtte släppas utur Arresten, emedan hustrun, i annor händelse, intet woro säker om sitt lif. Consistorium swarade, at det intet befattar sig med hans arrest, utan at han der om kan anhålla på Cämners Cammaren.
Efter att ett par andra ärenden behandlats vill kyrkoherden i Katarina församling, Pouget åter ta upp fallet Schmidt/Mejer:
20. Giorde hr Kyrkoherden Pouget än ytterligare berättelse om Körsnären Schmidt och sade, det han under sielfwa ransakningen wid Cämners-Cammaren, icke allenast gått hem til hustrun och warit hos henne twå eller tre dagar och nätter, utan ock sagdt sig wara aldeles befrjad ifrån arresten; och som han under samma sitt hemmawarande handterat henne mycket illa, och å nyo slagit henne blånader både i hufwudet och på ärmen, hwar på hon skall sielf hafwa wederbörlig attest af fältskären, har hon skickat til hr Kyrkoherden och begärt, det wille han komma hem til henne. h Kyrkoheden har der på bedt hr Comministern Kinmarck gå til dem, medan han sielf gått upp på CämnersCammaren at förnimma, om Schmidt fått tillstånd, at komma utur arresten eller ej: då rätten sagdt, at han, Schmidt, intet blifwit befrjad ifrån arresten, utan allenast fått lof at då och då gå hem och se om sina saker. hr Kyrkoherden har då berättat för welbem: Rätt, at Schmidt åter 2ne resor slagit sin hustru hwilcket han ock sedermera sielf tilstått för hr Kyrkoherden och hr Kinmarck, och derföre begärt, at han intet måtte få komma hem, och tillfoga henne någon widare skada, hälst som ock Consistorium förbudit honom, at widare oroa henne.
21. För den orsaken skull infant sig ock nu ofwannemde Schmidts hustru Margareta Mejel, och uppwiste Stadzfeltskären hr Salomon Schyttzers attest deröfwer huru hennes man slagit och handterat henne, sedan han sidst war uppe i Consistorio, samt beklagade med tårar at hon intet törs wara i sitt hus; emedan mannen går så mycket frj och der till med sagdt åt flickan, som burit mat till honom, at han wäl skulle komma hem och betahla henne. Consistorium anmodade hr Kyrkoherden Pouget at gå upp i Cämners Rätten och begära det Schmidt måtte förmenas at komma hem til henne och at hon för honom hålles trygg och säker i sitt hus. Parterne skulle upkallas til nästa Session.
22. Förfrågade sig hr Kyrkoherden Pouget, om det wid instundande Riksdag ej kunde komma under detta Consistorii enskylte ansökningar, at för St Catharinæ kyrka få begära samma förmåhn, som på sidsta Riksdag blef bewiljad för Tyska kyrkan i Norrköping. Consistrium uthlät sig, at om kyrkanwill söka den assistencen, måste hon sielf enskylt anhålla derom.
Den 15 maj 1734
9: Instälte sig åter körsnaren Schmidt och hans hustru Margraeta Mejer, tillika med sin fullmechtig hr Engellou. Schmidt tillspordes, om han nu är på frj fot? R ja. Q genom hwars resolution han sluppit ur arresten? R genom hr Justitia Canellerns och Cämners rättens. Q huru länge han nu warit hemma? R ongefär 8 dagar. hustrun frågades, om ock hon warit hemma under den tiden? R nej. Q om Schmidt slagit henne sedan han sidst war uppe i Consistorio? hustrun swarade ja, men mannen nekade, och bad åter om förlåtelse, för det han tillförene warit hård och obeskiedelig emot henne, samt lofwade nu wilja bättra sig och sitt lefwerne. Schmidt befaltes, at något litet taga afträde och hustrun blifwa allena inne, då henne frågades, om hon wet huru Schmidt lefwat och förhållit sig i desse 8 dagar sedan han sluppit utur arresten? R hon wet det intet: ty hon har inttet torts gå ut. Q at efter Schmidt nu åter uthlofwar bättring, om hon will försöka, at wara hemma hos honom? R nej, hon kan intet mer förtro sig i hans händer. Q om hon will giörat, der han skaffar caution för sig, at han skall wara beskedelig, och honom sättes wite före? R nej, hon törs ändå intet. henne förestältes, at hon då tager skulden på sig, efter han uthlofwar bättring, och hon andå intet wile försöka, at lefwa tillsammans med honom. Schmidt blef återinkallad och tillspord, om han in för gud kan seja, at han intet slagit sin hustu, sedan han sidst war här uppe och uthlofwade bättring? R han tillstår sig hafwa slagit henne, men beder om förlåtelse och will aldrig giöra så mer. Q huru han kan begära det hwarcken Consistorium eller hans hustru skola tro honom mehr, sedan han ongefär för 3 weckor sedan stått här, och bedt om förlåtelse för Christi skul, samt inför gud försäkrat, at han hädanefter skulle lefwa som en rätt Christen, och ändå sedermera så skamligen brutit sin lofwen, i det han med hugg och slag fallit sin hustru öfwer? Schmidt ärkände med tårar sig hafwa illa giordt, bad än widare om förlåtelse, och at hans hustru wille begifwa sig, at komma hem til honom, han wille blifwa landsflychtig, om han någonsin mer til ondo rörer henne; men som hon ändå intet, uppå tjenlig föreställning, wille fördrista sig i hans händer, efter hon försökt det fyra gångor förr, och han doch warit lika hård och oregerlig, blef entel:n så öfwerens kommit, at hon skulle, til nästa Consistorii dag, blifwa der hon är, och emedlertid han understundom gå til henne och hon till honom, samt å ömse sidor försöka både med ord och gierningar at bringa sina sinnen til en sådan kärlek,och förtrolighet, som ächta folck ägnar och anstår. Schmidt kyste sin hustrus hand, lofwade alt detta wilja efterkomma och afträdde.
Den 24 maj 1734
5. Förekom åter Körsnaren Mäster Schmidt, samt dess hustrus advocat Mons:r Engellou. Schmidt berättade huru han, efter Ven:Consistorii befallning, hade som oftast sökt sin hustru derest hon wistas, i hopp at få tahla med henne och at åter komma i ett rätt ächta förstånd med henne, men blifwit af folcket der i huset bemötter med alt owett. advocaten Mons:r Engellou intyga de åter, det Madame Schmidt warit hem tillika med Madame Krom i tanckar, at se om sitt hus och at få tahla med hr Schmidt men icke träffat honom hemma Mäster Schmidt tilstod, at så war passerat, och giör det honom hiertel:n ondt at han då ej war tillstädes. Fördenskull han ock dagen der på, som war lögerdagen, geck til henne, feck tahla med henne, och kom wäl öfwerens med henne, så at hon fölgde honom på Norrmalm och köpte malt. Hon begärte en solfiäder af honom, den han straxt köpte åt henne, och hon emottag med all kärlighet: då hon ock lofwade, dagen derpå som war bönsöndagen, träffa honom i Maria Kyrcka, hwarifrån de skulle följas åt hem till sitt hus. han geck effter aftal til kyrkan, men feck ej se sin hustru där, wentade länge på kyrko-gården i hopp at råka henne, men förgäfwes. Sökte henne derföre straxt hos Kromens; men feck til swars hon woro ej där. Geck så åter igen i Maria i aftonsången, träffade henne ändå icke, begaf sig då straxt efter predikan till Kromens igen och feck omsider tala wid henne, tå hon wiste sig helt bedröfwad och ängslig hwar emot han talte alt wäl med henne och bad henne förena sitt sinne med sans. Geck så om aftonen hem ifrån henne. Måndags morgonen derpå sökte han henne återigen, men kunde ej för Kromens få tala wid henne och sedermera har han ej talt wid henne. Mons:r Engellou swarade, at det kunde ej wara underligit, om hon ej altid woro wid lika sinne, ty de hårda tractamenter hon till förene fått, kunde wäl ännu som oftast förekomma och perturbera henne. högwördige hr Biskopen och samtel herrar Consistoriales uthläto sig de kunde här til ingenting giöra, för än hon sielf kommo upp, wid nästa session; Emedlertid förmantes hr Schmidt at söka henne och på alt sätt biuda til at ställa hennes sinne till frids igen.
Den 29 maj 1734
4. Inkom återigen körsnären Schmidt med sin hustru Margarta Mejer. Consi:storium frågte mäster Schmidt, om han effter sin sista lofwen i Consistorio hade gått til sin hustru? R: ja; men ej stort fått tahla med henne, och synes hon ej wilja gifwa sig i wänskap med honom. Consistorium förestälte sonom, at han sielf medelst sitt förra ochristeliga handte rande, woro orsaken til den räddhoga och fasa, som hans hustru hade för honom. Madame Mejer tillspordes om hon icke än en gång wille försö ka, at flytta til honom, skulen besinna, at hon hade barn hop med honom, at hon ej kunde länge wara i det elendiga tillstånd, hwar i hon nu är, utan borde täncka på den tillkommande tiden, och äntel:n at Schmidt ej kan wisa prof på sin bättring, den han nu med tårar och böner uthlofwar, der hon ej flyttar til honom och försöker bo hop med honom. Hon swarade, at hon täncker nog på sina små barn, och den tillkommande tiden, samt grämer sig hiertel:n öfwer det elende, hwari hon nu är; men kan doch icke resolvera sig, at bo hop med honom: ty alt, hwad han här in för Ven: Consistorio gråter och beder, är falskt, han bär och hyser ändå ett argt och bittert sinne, hwilcket han som oftast wiser, om icke henne i ögonen, doch på ryggen, så at alla andre wete tahla der om, i synnerhet alla som äro i Kromens hus. Schmidt afträdde och högwördige hr Biskopen förestälte henne, at hon på intet sätt stodo at hielpas, der hon ej wille försöka at bo hop med honom än en gång. Förwägrar hon det, så har Consistorium ingen annan utwäg, än skilja dem åt till säng och säte. Och för än det skie kan, skall först bref af gå til Hans Maijt om dem, och sedan bedias för dem uppenbarligen i alla Församblingar. huru swårt detta woro för henne, bad Consistorium henne besinna. Och emedan Schmidt synes nu wara temmelig blödig, at hon då häldre wille flytta til honom på 14 dagar, än så allment exponera sig. Finner hon under de dagarne, at han ändrat sitt sinne något och will förbättra sig, skola de i Consistorio upkallas och honom sättjas wite före, samt för biudas at præstera tillförlåtelig caution. Madame Mejer tillstod, at ingen bättre utwäg kunde finnas för henne, än den Ven: Consistorium behagat henne föreslå, men bad doch at hennes marcknads färd, som skiedde för ett halfft åhr sedan, måtte komma fram, så skulle V: Consistorium få se, huru swårligen hon kan resolvera sig, til det henne blifwit proponerat. Hon blef derföre tillfrågad, om hon wille, at saken skulle återremitteras till Cämners Cammaren, at der om måtte undersökas, R kunde wara bäst, så kommer altsammans fram i dagsliuset. Der emot förestälte Consistorium henne, at hon dymedelst, der hon skulle rifwa upp det, som före är skiedt, giorde såret långt werre, och saken skrider ändå der till, at hon måste försöka bo hop med honom. Hwar till hon åter nekade, sejandes, at hon ej kan lita på hans lofwen, emedan hon så wäl känner hans grymma sinne. Här på inkallades Schmidten, honom förestälte Högwördige hr Præses, hwad flit Consistorium hade anwendt at persuadera hans hustru til at begifwa sig till honom i gen, men hon kan på intet sätt öfwerwinnas, hwarföre han hade at tacka sig sielf. Han gret och bad både Consistorium och henne, uthlofwandes at han wille som en ährlig man bo hop med henne och alldeles bättra sig. der på afträdde de en stund, at besinna sig och när de åter inkommo, lät Madame Mejer entel:n beqwema sig, at samtycka det hon öfwer högtidsdagarne wille försöka wara hemma hos sin man. Consistorium förmante Schmidt, at bedja Gud om nåd, at kunna aflägga sin grymhet och at åter kunna lefwa i rätt ächta kärlek med sin maka, så at hon ej måtte få någon orsak at klaga öfwer honom.
Den 19 juni 1734
5. Körsnären Schmidt inkom med berättelse, at hans sorg öfwer sin hustru nu mera förökt sig; emedan hon icke finnes igen hos Kromens, hwarifrån hon gått böndagen effter afstonsången, ej eller hos någon annan af hennes släckt. Han hade frågat Kromens, om de wiste hwart hon tagit wägen och fått til swars, at de derom icke hafwa någon effterrättelse. Honom sades, at han skulle beflita sig, at få weta hwarest hon är, gå först til Kromens allena och fråga widare effter henne, och där han då ej får någon kundskap om henne, skulle han effter några dagar taga twenne goda män med sig och tilseja Kromens, at som hon warit der, bör han seja hwar hon wistas, eller till minstone låta sig wara angelägit, at få weta hwarest hon sig uppehåller.
Den 3 juli 1734
8. Instälte sig åter Körsnärn Schmidt och hans hustru Mejer. Q om hon sedermera flyttat hem til sin man? R nej, Q hwarföre hon icke det giordt? R det har hon tilförene alt för många gångor sagdt. Schmidt berättade, at hon nu will wara alldeles souveraine, när han för några dagar sedan kom till Kromens blef han ej allenast af hennes myster skäld för hundswått, utan hustrun wårdade ej en gång at se på honom eller tahla med honom, utan skickat sig indifferent och gifwit honom chicaner til swars på alt hwad han i god mening sagdt till henne, skutit honom ifrån sig och sagdt, du är den rätte. Hwar til han förmenar at Kromens instigera henne, berättandes derjemte, at hon är hafwande, och wille derföre gärna hafwa henne hem til sig och se om henne. Madame Mejer tillspordes, om hon är hafwande, som Schmidt berättat? R nej, är intet hafwande. Q hwad hon har at skylla sin man, om han icke bedt henne, talt wäl wid henne och på alt sätt sökt at ställa henne til frids igen? R hon har eij welat befatta sig med honom, emedan då hon talt något på sanningen har han stält sig twär och ond, och mins hon ej alt sådant lapperj. Schmidt utlät sig; det han, till at blidka hennes sinne, gifwit henne åtskilligt, såsom satin til kiortel, Nopkins til en hel klädning, silkes och röda reggarnsstrumpor med hwita swecklar, skor, band, spetzar, sol-fiäder etc. Q om hon fått alt detta? R det ligger der, emedan det är bättre, at hon förwarar det, än at det skall förfaras. Hon har fått alt det andra, förutan spetzarne, dem han gifwit til barnen. Henne förestältes, huru här af nogsamt befinnes, det mannen giordt och giör alt hwad honom tilkommer, samt at skulden nu är hos henne, der hon ej will beqwäma sig, at åter lefwa tillsammans med honom. Mejer inwende här emot, at hon ej acktar det lapperj, som han kunnat gifwa henne, utan om han betalar sin skuld, och giör sitt arbete, så will hon se till, om hon will komma till honom. Henne förestältes, at det wäl icke kan stå til hennes frihet, at komma hem til sin man eller ej, sedan san afbett sitt brått, lofwat bättring och der af wisat sådane prof, at det skönjes större kärlek på hans än på hennes sida. Schmidt betygade sin hiertans kärlek för henne, men beklagade deremot at hon är så bitter emot honom, at hon ock gifwit honom en örfihl. Q wid hwad tillfälle det skiedt? R Förledne midsommars på gubbängen, dit hon uthrest tillika med Hermanni och Kromens, hwilcket när han feck weta, tog han sin lilla dotter med sig i sin chaise for ut och treffade dem allesammans på bemälte äng, geck då till sin hustru och bad henne, at hon wille åka hop med honom i hans chaise til staden, men hon förwägrade det så aldeles, at hon ock gaf honom en öhrfihl, hwar med han lät sig åtnöja och af stod med sin wänliga begäran. Madame Mejer tilspordes om så woro passerat? R ja, föregifwandes, at aldenstund han tiliförene på landswägen illa handterat henne, wille hon nu ej widare följa honom på någon landswäg. Consistorium förmante henne at för Guds och sin egen wällfärds upprättande skull, afstå med den bitterhet och hårda sinne, hwar i hon nu war, samt bad henne besinna, at hennes man kunde för hennes hiertans hårdhet skull bringas till desperation, at giöra något, antingen på sig sielf eller senne, hwilcket hon en gång torde ångra, der han likwäl nu är för henne så bewekt, at han ej widare bewekas kan. Hon tillspordes derföre, om hon nu wille gå hem til sin man och bo hos honom, när Consistorium pålade honom 100 D Silfmt. hwite, där han i det ringaste henne illa handterade, hwilcket hon hade frihet at straxt i Consistorio angifwa der det skie skulle? R hon kan ej wåga sig så wida wida, emedan hon wetat han aldrig håller sin lofwen, och ingen förstår hans illparighet bättre än hon; wet ej dess förutan hwad hon skall hos honom, emedan han altid sagdt, at hon ej kan förtiena 3 ⁒ Kopp:t till hans hus håld läggandes widare här till, at om hon nu skulle gå hem till honom, och något Kötzligit omgänge skulle öfwas dem emellan, kunde Schmidt draga någon misstanka på henne för den förflutna tiden, besynnerl:n som han i ransakningen påstått, at hon nu är hafwande, och til at wisa sin oskuld, som ock at förnimma, huru han i sitt hushåld och opförande widare sig förhålla skall, så nödgas hon med hiertans grämelse än längre hålla sig ifrån honom, til dess hon får större prof af hans förbättring och omwändelse. Q om det så är hennes tancka och upsåt, at aldrig bo hop med honom widare? R: hon kan ej just seja det, men hon will at hennes marcknads färd skall komma fram för en dag. Consistorium förestälte henne, at hon der med intet annat uthrättar, än at hon skämmer ut både sig och sin man, och blifwer doch till slut pålagd, at begifwa sig hem til honom. Men som Madame Mejer hwarcken af Consistorii föreställningar, ej eller af sin mans böner och tårar kunde öfwertahlas, ty remitterades saken, effter Mada:e Mejers påstående til den Lofl:e Cämners Rätten, at derstädes må undersökas hos hwilcken skulden står til en så bedröfwelig och ensining misshällighet. samt at den bråtzlige må blifwa tillhållen, at fullgöra hwad des ächtenskaps plicht och skyldighet fordrar.
