Den framtida epidemisjukvården i Stockholms län (1901)

Landstingsmannen Fredrik Fant lämnar i augusti 1901 in ett förslag till landstinget om den framtida epidemisjukvårdens utformning. Han hänvisar till 1874 års hälsovårdsstadga och den så kallade epidemistadgan, när han nämner att det är kommunerna som har ansvaret för epidemisjukvården. Hälsovårdsstadgan är, enlig honom, relativt tydlig och detaljerad när det gäller bestämmelser för städer och andra platser som lyder under samma bestämmelser. Det finns ändå saker att förbättra, till exempel att inrätta fler särskilda lokaler för isolering av smittor. Stadgan är inte lika tydlig för landsbygden. Fant skriver ungefär, att de ovan nämnda stadgarna för landsbygden är obestämda och medger uppskov med alla åtgärder, ända till dess ”farsot står för dörren”. Fant hänvisar även till 1898 års skrivelse från förste provinsialläkare August Berlin, där Berlin tar upp behovet av ett ”fast” försvar genom att bilda sjukstugedistrikt och uppföra epidemisjukstugor. Med anledning av de senare årens svåra difteriepidemier, anser Fredrik Fant att länet inte kan dröja med att inrätta ett ”fast” försvar och andra åtgärder för en fullständig och systematisk ordnad epidemisjukvård. En kommitté bör tillsättas, som om möjligt till nästkommande Landsting, kan komma med förslag till epidemisjukvårdens organisering inom länet. Förutom Fredrik Fants förslag, kom Konungens befallningshavande i länet (Länsstyrelsen) med ett tillägg till förslaget.

Förste provinsialläkare August Berlin hade återigen lämnat in en skrivelse till Konungens befallningshavande, skrivelsen inkom 29 augusti 1901, försent för att tas med till 1901 års landsting. På grund av Fants motion i samma fråga, lämnar Konungens befallningshavare in August Berlins skrivelse till Landstinget för kännedom och för att vara tillgänglig för en eventuell kommitté.

I August Berlins skrivelse till Konungens befallningshavande, nämns bland annat att epidemisjukvårdens organisering på landsbygden nu står överallt på dagordningen. Nästan allmänt har anställningar av epidemisjuksköterskor satts igång (det rörliga försvaret). Berlin menar ändå att det viktigaste villkoret för en framgångsrik bekämpning av smittsamma sjukdomar, är att de sjuka avskiljs från de friska. ”Lokaler för de smittosjukes isolering äro nödvändiga”.
Enligt August Berlin höjs allt fler röster för att Landstinget i någon form bör ta hand om epidemisjukvården. Han tycker inte att det är eftersträvansvärt, men förespråkar mer samarbete mellan kommuner och landsting.

Beslut paragraf 46, 1901 års landsting
Angående epidemisjukvårdens ordnande inom länet och landstinget.

1. att uppdra åt en kommitté att efter verkställd utredning angående lämpligaste sättet för epidemisjukvårdens ordnande inom länet, så vitt möjligt, till nästa års landsting inkomma med förslag till de åtgärder som kunna anses för ändamålets vinnande ankomma på landstinget.
   
   
2. att, med hänsyn till önskvärdheten av att länets olika delar i kommittén representerades, bestämma kommitterades antal till sju med befogenhet för dessa att med sig adjungera sakkunniga eller eljest lämpliga personer; samt
   
   
3. att för bestridande av de för kommitténs arbeten nödiga kostnader i 1902 års stat uppföra ett förslagsanslag av 1000 kr.
   
   

Under rubriken "Mer i Stockholmskällan" finns fler poster om epidemisjukvården i Stockholms län