Hösten 1894 pågår en process kring de i mångas ögon högst bristfälliga avloppsförhållandena i Årstadal, på Fredriksborgshöjden och vid Årstaäng. Kungliga befallningshafvande, föregångare till länsstyrelsen, låter utreda de påstådda missförhållandena, och har bland annat låtit provinsialläkare Johan August Berlin komma med förslag på lösningar. En central fråga är dock vem som ska finansiera arbetet med de nya kloakerna.
Lägenheterna, eller tomterna, i Liljeholmstrakten, ägdes när processen sattes i gång av greve Erik Sparres sterbhus. Sparre hade i slutet på 1870-talet börjat stycka upp marken i tomter som han arrenderade ut på 50-årskontrakt. När de 50 åren gått skulle allt som fanns på tomten återgå till jordägaren, inklusive hus och byggnader. I slutet av år 1894 tar Fredrik Rappe över markerna ifråga, och i den här inlagan ifrågasätter han sin skyldighet att anlägga en "storartad kloakanläggning".
Texten renskriven:
Sid 1
Till Konungens Befallningshafvande i Stockholms län.
Undertecknad sedan den 3 december 1894 egare af egendomen Årsta med tillydenheter får i denna min egenskap med anledning af erhållet föreläggande i ärende angående bristfälliga afloppsförhållanden vid Årstadal, Fredsborgshöjden och Årsta äng i Brännkyrka socken afgifva följande förklaring.
Som jag ej förrän den 1 Januari innevarande år tillträdt Årsta, har jag naturligtvis icke varit närvarande vid de tillfällen då enligt remisshandlingarna besigtning af de anmärkta olägenheterna förekommit och jag har ända till dess remisshandlingarna kommo mig till del, saknat anledning att undersöka ifrågavarande
Sid 2
förhållanden. Jag har emellertid nu för att kunna lemna affordrad förklaring besökt ifrågavarande ställen, men på grund af rådande väderleksförhållanden ej varit i stånd att erhålla närmare kännedom om hithörande frågor, dock har jag af på platsen boende personer erfarit, att de missförhållanden i sanitärt hänseende, som sommaren nästlidna år skulle egt rum, ej varit af den svåra beskaffenhet remisshandlingarna gifva anledning att antaga. Det är mig sålunda omöjligt att förrän jag under en varmare årstid besökt platsen med bestämdhet yttra mig om befogenheten av anmärkningarna och lämpligaste sättet att råda bot på möjliga missförhållanden.
Förutskickande nämnda anmärkning och under erinran att föregående jordegare ej synes hafva vederbörligen kallats till förrättningarna, vill jag dock härmed förklara att min bestämda afsigt är att sätta hufvudledningen för afloppet i sådant skick, att det fyller sitt ändamål, men samtidigt jag gör denna förklaring, förbehåller jag mig rättigheten att sjelf efter samråd med sakkunnig person uppgöra förslag till och låta utföra sådan ledning, derest det ej visar sig tillräckligt att upphjelpa den äldre ledningen, i hvilken händelse jag skall gå i författning derom.
Sid 3
För öfrigt synes det mig uppenbart dels att, derest hufvudledning för afloppet finnes, det blir lägenhetsinnehafvarnes sak att anlägga biledningar till densamma, dels och att det ej kan åläggas mig att utföra en storartad kloakanläggning, hvarför kostnaderna till följd af terrängförhållanden, som nödvändiggöra sprängningsarbeten m.m. skulle uppgå till åtskilliga tusen kronor.
Jag bestrider således skyldigheten för mig att verkställa de i första provinsialläkarens besigtningsinstrument föreslagna åtgärder, men förklarar mig tillika villig att, när årstiden sådant medgifver, efter samråd med sakkunnig person, vidtaga de mått och steg, som befinnas erforderliga för möjligen befintliga olägenheters afhjelpande; och yrkar följaktligen äfven ogillande af det begärda åläggandet.
Slutligen ber jag få meddela att arrendatorn af Årsta är genom kontrakt förbunden att vid tillsägelse af lägenhetsinnehafvaren från lägenheterna afhemta spillning samt att någon anmärkning mot hans fullgörande af denna sin skyldighet hittills ej hos mig af lägenhetsinnehafvarne framstälts.
Remisshandlingarna återgå. Stockholm den 26 Februari 1895.
Fredrik Rappe.
