Fram till 1864 var självmord kriminellt i Sverige. När någon avlidit i en tragisk olycka i Stockholm utredde Överståthållarämbetet om det egentligen var ett självmord som ägt rum. Så kallade självspillingar fick nämligen inte begravas på vanligt sätt på kyrkogården.

I Storkyrkoförsamlingens arkiv finns några volymer med rubriken "Resolution att begravning må äga rum". Däri finns Överståthållarämbetets meddelanden om vilka förolyckade människor som får begravas.

I det här meddelandet får vi höra om tre män som drunknat på Riddarfjärden natten mellan den 5 och 5 augusti 1787. Texten renskriven:

Utdrag af Protocollet, hållit hos Öfver Ståthållare Ämbetet i Stockholm den 14 Aug. 1787.

S: D: Sedan hos Öfwer Ståthållare Ämbetet blifwit anmält, huruledes natten emellan den 5 och 6 i denne månad en tom Båt funnits flytande på Riddare fjärden, ur hwilken derjemte 3ne st. swarta manshattar blifwit uptagne, hwaraf kunnat skönjas, att några personer genom en wådelig händelse derstädes omkommit; så har sedermera eller den 11 och 13 i denne månad, äfwensom nu på morgonstunden uti samma sjö eller Riddare fjärden, hitom långholms tullen 3ne döde manspersoner blifwit uptagne och igenkände för att wara Bodbetjenten hos kryddkrämaren här i Staden Lars Hoffstén, Johan Peter Sallander, husdrängen hos hans Excellence herr Riks Rådet m: m: Baron Falkengren, Anders Sjöman, och Volontairen wid Kongl. Arméens Flottas Svenska Escadre, samt herr Öfverste Lieutenanten och Riddaren Frises Compagnie, N:o 42, Peter Malmberg, hwilka altsedan berörde afton warit saknade.

Och emedan, wid hos Öfwer Ståthållare Ämbete i anledning häraf anstäld undersökning, blifwit inhämtat, att ofvannämnde 3ne personer Söndagen den 5 i denne månad, klockan efter 10 på aftonen, uti en båt begifvit sig på meranämnde sjö, där de, efter all sannolikhet, genom någon mindre warsam åtgärd kommit i sjön och dymedelst döden ljuti; Ty och då, wid så fatta omständigheter, icke annat slutas kunnat, än att de endast af förseelse, och icke genom upsåt att sig lifvet afhända, till sin död wållande warit: och Sallande dessutom i lifstiden fört en stilla och anständig wandel, fant Öfwer Ståthållare Ämbetet icke något hinder i wägen ligga, det ju ej mindre Salanders döda kropp än de 2ne andre personers, om hwilkas begrafning Politie Collegium serskild befallning undfått, må ärlige och Christeliga begrafwas; hwaröfwer Betyg, vederbörande Prästerskap till efterrättelse, i anseende till Sallander, genom utdrag af protocollet, meddelas skulle. År och dag som föreskrifwit står.

På Befallning

J:Ö: Reist. [osäker namntydning]