Sow Amadou Lamine ledde den grupp människor som visades i den ambulerande franska Senegal-utställningen i Stockholm sommaren 1931. Utställningen visades på Dansut bakom Liljewalchs konsthall på Djurgården, nära Gröna Lund. Den invigdes den 20 juni och var öppen till mitten på september, då gruppen reste vidare till Göteborg. Fotografiet är därifrån, ett porträtt av Sow Amadou Lamine som han givit som gåva till Göteborgs etnografiska museum.
Människoutställningar, eller etnografiska utställningar, visade under 1800-talet och början av 1900-talet grupper av människor från framför allt kolonialt styrda länder på den afrikanska kontinenten som tagits till Sverige för att visas upp för betalande publik. Oftast var det en europeisk man som agerade agent eller ledare för gruppen och som arrangerade utställningarna.
Ibland var människoutställningarna kopplade till den akademiska världen. Bland annat Gerhard Lindblom på Etnografiska museet hade som mål att utbilda svenska folket om andra kulturer och länder. Men det går också att koppla utställningarna till rasistiska idéer och inte minst den i Sverige framväxande rasbiologin - där människor värderades och behandlades olika utifrån deras ursprung. Att människoutställningarna främst visades upp på nöjesfält eller liknande - som en del av underhållningen – framställde personerna som objekt och inte som jämlika människor.
I tidningsklippen används ordet neger och människorna i gruppen beskrivs ibland på ett nedlåtande sätt. Idag är det ett språk som betraktas som rasistiskt och vi skulle använda andra ord, i det här sammanhanget t ex västafrikaner.
