Hur bekosta en fattig människas begravning? År 1758 har krögarna i Stockholm till sin sorg märkt att flera kollegor dör i ett så fattigt tillstånd att inte ens begravningen kan bekostas.
Inom Krögareämbetet diskuteras frågan och man kommer fram till att det bästa vore att starta en gemensam "dödlåda", eller en slags gravkassa, som alla bidrar med och som kan användas när någon fattig krögare går hädan och måste begravas.
I den här suppliken vill Krögareämbetet upplysa Handelskollegiet, som hade ett övergripande ansvar för stadens näringsliv, om dödlådans existens och att densamma också stadfästs, eller godkänns, av myndigheten.
Suppliken renskriven:
Högädle herr Handels Borgmästaren
så ock
Ädle och widtlagfarne herrar Rådmän
Som Krögare ämbetet uti thess nuwarande aftynade tilstånd ibland andra swårigheter med grämelse måst finna, at en del denna tiden med döden afgångne Krögare i så stor uselhet aflidit, så at de ej utan sammanskått af andra, kunnat komma til Jorda; så har hela Societeten, til förekommande af en sådan bedröfwelig omständighet, friwilligt öfwerenskommit; at enhälligt sammanskiuta til en, wid andra ämbeten och Societeter brukelig, så kallad dödlådas inrättning, hwilken sedan alt framdeles, genom et wist sammanskått kommer at underhållas.
Detta har ämbetet således ej bordt underlåta, högädle herr Borgmästaren och ädle Handels Collegium, såsom wåra gunstiga herrar och förmän, ödmiukast tilkiänna gifwa, med Lika ödmiuk anhållan, at häruti erhålla et höggunstigt bifall och stadfästelser.
Framhärdar med största wördnad
Högädle herr Handels Borgmästarens ädle Handels Collegii
På Krögare ämbetets wägnar
Ödmiukaste Tjenare
Salomon Skog, Ålderman
Johan Hall
Ambiörn Åhsberg
Petter Norström
Bisittjare
