Vad är ”slum”? Ett utländskt ord som betecknar den del av en stad, där de fattigaste bo. När jag häromdagen besökte en rad vedbodar på Söder, i vilka de fattiga levde, med trasiga kläder i stället för madrasser i sängarna, med gamla fotogenlampor till kakelugnar och med smuts och ohyra överallt; eller en gammal lekstuga med enkla brädväggar och trasiga förnster som hyste en hel familj, så kunde jag ej återhålla ett utrop: ”Således, vi hava slum i Stockholm".
Så introducerades ordet ”slum” på svenska. Det var frälsningssoldaten Hedvig Lagercrantz som beskrev hur det såg ut i ett område på Södermalm i slutet av 1800-talet. Den första slumstationen öppnades också på Katarina Högbergsgata på Söder i februari 1890. På hösten samma år fanns det tre slumstationer i Stockholm.
Slumsystrarna bodde i de områden där de verkade. De besökte fattiga och sjuka, satt vid dödsbäddar eller tog hand om barn vars föräldrar var för orkeslösa för att göra det själva. På slumstationerna bjöd man regelbundet på mat vid så kallade grötmöten.
