När Eva Margareta Spaks man ger upp sitt arbete som stolmakare och blir soldat så vägrar hon att flytta ut till mannens soldattorp. Hon anmäler missförhållandet i sitt äktenskap till Stockholms domkapitel som under sitt möte den 13 juli 1743 låter makarna förklara sig.

Protokollet transkriberat:

s. 179

Uppå hustru Eva Margareta Spaks anhållan, var thes man Landtsoldaten Eric Berg til thenna session lagligen instämd, angående sammanlefnad i äktenskapet. Parterne företrädde jemte Befallningsmannen välbetrodde Jöns Burström såsom fullmäktig å hustruns vägnar, samt Förridaren vid liflands regemente och Bälinge Compagnie manhaftig Anders Hallberg å Compagniets vägnar närvarande. Berg tilspordes om icke hon, Spak, vore hans hustru? Sw; ja.

s. 180

När the blifvit gifta? Sw: år 1738. Hvarföre han tå icke lefver med henne tilsamman? Sw: han har intet vidare skildt sig ifrån henne, än allenast nu sedan han beslutat at träda i Kronans tjenst oc h blifvit utcommenderad, lefvandes likväl therunder, och såofta han bekommit tilstånd at vistas här i Stadenm ey underlåtit at besöka henne, men har ofta, hälst när andra varit närvarande, måst gå bort, utan at hon velat tala något med honom, emedan hon liksom skämts för honom sedan han begifvit sig i thetta ståndet; påståendes Berg tillika, at hon förut, utan gifven orsak, skildt sig ifrån honom. Hustru Spak berättade, at Bergs Fader varit ålderman vid Stolmakare ämbetet, och thenne

s. 181

Eric Berg mästare i samma ämbete, tå han blifvit gift med honom, men han sedermera genom sin liderlighet aldeles förstördt både Sig och henne, begynt et oregerligit väsende hemma, samt med hugg och slag förfölgt henne ut och in, hvarigenom hon blifvit föranlåten, at taga thes undflykt hem til sin moder, och thet så mycket mera, som Berg tillika år 1740 lät läga sig til soldat, och sålunda satt sig uturstånd at vidare kunna försörja henne; Frågandes om the hafva några barn tilsamman? Hustrun svarade 2ne hvilka hon nu allena måste sörja före. Berg förklarade sig, at hustru Spak aldrig skal kunna bevisa, thet han slagit henne; men at han icke, genom hennes och thes moders otidighet, understundom kunnat

s. 182

blifvit förifrad thet tilstod han, som ock at fattigdomen änteligen föranlåtit honom, at gifva sig til soldat. Parterne tilspordes å begge sidor om the beskylla hvarannan för någon otrohet i äktenskapet? Mannen nekade thertil, men hustrun sade, at hon nu ej kunde sig til något vist häröfver utlåta. Häruppå gjordes them tjenliga föreställningar, at them ingalunda kan tillåtas, att vidare, på sätt, som the nu begynt, lefva ifrån hvarannan. Berg svarade at han flera resor tillbudit hustru Spak, at flytta ut til sig på torpet, hvarest han vil söka, att henne ärligen försörja; emedan honom ej tillåtes at få vistas här i staden; hvaremot hustrun invände, at hon omöjeligen vidare kan likaledes anförtrö sig uti han

s. 183-184

händer allena; efter han tilförene henne så hårdt handterat; ärbjudandes sig för öfrigit hustru Spak, at om Berg allenast vill försäkra henne, om en christelig och anständig sammanlefnad, så är hon beredd, at genom sin moders biträde, vilja eiy allenast lösa honom ifrån Regementet, utan ock förskaffa honom åter in uti ämbetet, och sätta honom i stånd at kunna idka sin förra näring; kunnandes Berg så mycket mera göra sig om hennes uprichtighet emot honom försäkrad, som han, under hans sjukdom och vid andra tillfällen sidstlidne vintras, lämnat honom nogsamt prof theraf . Berg förklarade sig häremot, at han nu mera fattat et sådant tycke til soldatväsendet, at han intet har lust at vidare skiljas therifrån. Förridaren Hallberg utlät sig at thet svårligen borde låta sig göra at få Berg lös ifrån Regementet, men försäkrade therjämte, at om hustru Spak ville resolvera sig att flytta til honom på landet, så vore Berg, i anseende til thet handtvärk han lärdt, nog i stånd, at försörja sig och henne, om han allenast vil. Hustrun påstod at hon af flera prof nogsamt vore öfvertygad, at thet i så måtto intet är at lita på honom, berättandes tillika, at hon hos Bildhuggaren Forsman en gång har träffat Berg, tå han svurit uppå at intet vidare vilja lefva med henne tilsamman. Till hvilket senare Berg nu nekade. Hustru Spak tilspordes hvarföre hon

s. 185

tilförene icke angifvit thenna sak i Consistorio? Sv. Hon har flera resor beklagat sig häröfver hos kyrkioherden herr Doctor Nordberg, hvilken äfven för then orsaken åtskilliga gånger kallat Berg til sig, men thenne sig aldrig instält, upvisandes för öfrigit Spak et af välbemälte herr Doctor, uti hvars Församling hon är boende, henne meddelt bevis, under d 11 innevarande månad angående thes skickeliga upförande. Sedan Consistorium på alt sätt sökt at förmå parterna til inbördes förening, lät man them äfven afträda, at härom med hvarannan öfverlägga, tå the efter en liten stund återkommo, berättandes Förridaren Hallberg, att

s. 186

Berg ovikeligen förblifver vid sin föresats, at intet mera vilja ombyta thes stånd; betygandes therjämte at hustru Spak, under Bergs sidsta svåra sjukdom, med särdeles ömhet låtit sig vårda om honom, men som hustru Spak theremot å sin sida, på sådant sätt, intet ville låta beqväma sig at lefva med Berg tilsamman, föregifvandes, at hon således ej allenast intet egde sin säkerhet för sin person; utan ock at hvarken han, Berg, vore i stånd med barnen henne at försörja; ej eller hon på landet tilfälle, at kunna sjielf något thertil bidraga; altså pröfvade Consistorium skäligit, at til följe af Kongl. Kyrkjolagens XVI Cap: 8 och 9 § § härmedelst förvisa parterne till verdslig rätt, at thersammastädes afvakta laga dom och slut uti thenna theras tvistighet.