Den 20 maj 1615 står Stockholms bödel inför rätta anklagad för omfattande stölder.
Huvudvittnet Elizabet Larsdotter, född i Kalmar, berättar i rätten om den tid hon varit i tjänst hos bödeln. En gång då hon låg sjuk på gatan hade bödeln övertalat henne att ta tjänst hos honom trots att hon egentligen inte ville. Elizabet bestämde sig för att berätta om bödelns stölder efter det att han hade misshandlat henne. Hon berättade nu om flera av de stölder som bödeln hade gjort i sällskap med andra män.
Vid en undersökning hos bödeln hittade man mycket mer stöldgods än vad man trodde fanns, bland annat guldbroderat linne som kändes igen som stulna från Solna kyrka. Bödeln erkände han hade stulit så mycket i och utanför staden att han inte kunde minnas allt.
Rättegången drog ut på tiden så man bestämde sig för att skjuta upp resten till nästa rättegångsdag.
Den 12 juni 1615 står Elizabet åter inför rätten för att berätta mer om bödelns stölder. Hon kommer inte ihåg något mer utom ett stulet hattband av pärlor.
Bödeln kallas fram och erkänner att han stulit hattbandet och mycket mer som också räknas upp.
En av bödelns medhjälpare döms till straffarbete på slottet. Bödeln döms till hängning, eftersom han tidigare blivit benådad från dödsstraff för en stöld. Huvudvittnet Elizabet Larsdotter döms till förvisning från staden. Kommer hon tillbaka ska hon hängas.
Klicka på bilden för att läsa texten i den tryckta tänkeboken.
Personen ingick som en del av Stockholms stadsmuseums utställning Svalan — ett kvarter i 1600-talets Stockholm, 2012-januari 2015.
