Ordet ”aga” hade inte samma ensidiga betydelse under tidigmodern tid som idag — att slå barn. Agan var uppdelad i fem grader från kärleksfull förmaning, över anmärkning med undandragande av förmån, till fysisk bestraffning med ris. Uppfostringsråd ger upprepade varningar om alltför mycket stränghet och understryker kärleken till barnet. Inte ens föräldrar fick aga sina barn hur som helst.

Ett exempel som du kan läsa om här handlar om hur Anders Bengtsson i Stockholm slog ihjäl sin son. Anders  menade sig ha haft rätt att aga sonen då denne bråkade med sin bror uppe på hustaket en kväll just när fadern ville sova. Anders blev så arg att han tog med sig ett långt vedträ för att tukta pojkarna. Den ene smet sin väg men den andre fick han tag i. Fadern nöjde sig inte med att slå en gång, utan fortsatte att slå långt efter det att pojken fallit ihop och låg och kved. Två drängar och en piga från grannens gård gick slutligen upp på taket och bar ner den då medvetslöse pojken och den tidens läkare – bardskärare – kallades till hemmet. Denne konstaterade att pojken var utom all hjälp, med avslagen arm, blåsvarta ben och bål och krossår i huvudet.

När rätten frågade Anders varför han slagit sin son så svårt svarade han att han hade rätt att näpsa sin son då denne uppfört sig illa. Rådhusrätten höll inte alls med Anders. Den menade att Anders ”såsom en okristen man och tyrann honom mördeligen ihjälslagit”. Rätten konstaterar att en förälder kan slå ihjäl sitt barn av våda (olycka) men att slå mer än ett slag kan aldrig ske av våda, och hämndgirighet kan inte heller räknas som våda. Rätten dömde Anders ”då han icke som en fader kristligen och tillbörligt har näpst till bättring, utan såsom en bödel okristligen emot all naturlig kärlek, tålamod och medlidande ynkligt och jämmerligt tagit [sin son] av daga”. Anders dömdes till lagens strängaste straff – döden med stegel och hjul.

Läs hela historien i den tryckta tänkeboken geom att klicka på bilden.