Medeltida hästsko funnen 1939 vid schaktningsarbeten för den nya tullpaviljongen på Skeppsbron.
Tamhästen har funnits i Sverige sedan yngre stenålder och har använts för olika ändamål.
I Stockholm fick hästar inte stå stallade inne i staden eftersom stallen tog för stor plats. Stadens åkare och hästar bodde istället ute på malmarna där åkarna även kunde ställa sina skrymmande vagnar när de inte användes. Det gällde att åkaren snabbt och smidigt lastade av och på varor när denne var inne med häst och vagn i staden, och inte ställde sig för länge nere i någon av hamnarna eller på torget. Då kunde folk bli förargade när häst och ekipage var i vägen.
Från Helga lekamens gilles räkenskaper kan man läsa att gillets häst skoddes en till fyra gånger om året beroende på hur ofta hästen användes.
Hästen är det enda husdjur som under medeltiden ökat sin vuxenvikt. Många av medeltidens husdjur var mindre än dagens och hästens mankhöjd varierade mellan 120-145 cm till skillnad från dagens på mellan 150-170 cm.
Under senmedeltiden ville man ha allt större och starkare stridshästar som kunde bära en tung rustning. Bönder och stadsbor ville hellre ha mindre senigare hästar som inte var så dyra i drift. Vanliga arbetshästar kostade mellan 3-6 mark, medan en stridshäst kostade allt mellan 24-140 mark. Detta är en svindlande kostnad om man tänker på att 1 mark motsvarade en årslön för en dräng.
Längd: 125 mm
Bredd: 107 mm
Föremålet var tidiare utställd på Medeltidsmuseet.
