Stockholm har flera gånger drabbats av koleraepidemier. Den första epidemin bröt ut 1834 och varade mellan den 27 augusti och den 17 oktober. Vid den här tiden hade Stockholm en befolkning på ungefär 95, 000 invånare och 3700 av dessa avled i sviterna av sjukdomen.
Kolera är en diarrésjukdom som orsakas av en bakterie. Smittan sprids bland annat med förorenat vatten eller med mat som inte är ordentligt kokt eller stekt, men hur smittan spreds visste man inte vid den här tiden.
I Stockholms Allmänna Sundhetskommittés arkiv finns församlingarnas insända rapporter över kolerasjuka, och från Ladugårdslandet (Östermalm/Gärdet) rapporteras det bl.a. så här:
”Choleran visade sig inom församlingen först den 26 augusti då en directeur Lindros insjuknade boende i qvarteret Vildsvinet vid Grefgatan. Dir Lindros tillfrisknade efter några dagar. Natten till den 27 insjuknade Petter Nygren, dräng hos entrepreneuren Lundberg boende i qvarteret Skrafvelberget mindre vid Smala gränd, och afled efter 10 timmars sjukdom samt en brödförsäljnings mamsell, vid namn Björkman hos Bagar Ritou boende i qvarteret Hafssvalget vid Riddargatan, hvilken efter 7 timmars sjukdom afled. Efter några dagar hade sjukdomen spridit sig till de flesta trakter af församligen. Från och med den 6 till och med den 14 september hyste sjukdomen vara i sin största höjd. Det sista cholera dödsfallet i qvarteren inträffade den 4 november då änkan Brita Ekberg boende qvarteret Lindormen vid Styrmansgatan, 35 år, avled efter 8 timmars sjukdom. Under hela october månad visade sig spridas sjukdomsfall ehuru icke särdeles våldsamma, oss i allmänhet lätt häfvna av de använda läkemedel.”
En karta över Ladugårdslandet och smittspridningen hösten 1834 ser du här: http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=30745
