.jpg)
Den 20 juli 1629 finns en notis i Stockholms stads tänkebok om den 16-årige Olof Nilsson. Han anklagades för att under hot ha haft sexuella handlingar med en annan pojke, och uppgav även att han tidigare gjort samma sak med en tiggarpojke. Olof Nilsson dömdes till döden genom att brännas levande. Det avgörande i domen var inte hotet eller våldet, utan den sexuella handlingen i sig, som betraktades som en så allvarlig synd att den måste bestraffas med döden.
Denna dom visar hur samkönade sexuella handlingar under 1600-talet kunde betraktas som ett hot inte bara mot enskilda individer utan mot hela samhället. Straffen var religiöst motiverade. Man tänkte sig att allvarliga synder kunde leda till att Gud straffade hela landet med exempelvis pest, svält eller krig. Om överheten inte bestraffade synden ansågs även den bära skuld. Därför sågs hårda straff som nödvändiga för att skydda riket.
Den lagliga grunden för sådana domar förändrades under tidigmodern tid. Före 1865 fanns inga uttryckliga förbud i svensk lag mot sexuella relationer mellan personer av samma kön. I äldre lagar, som landskapslagarna och Magnus Erikssons landslag, behandlades frågan inte alls. Istället reglerades sådana handlingar i kyrkans botböcker, där de sågs som synder och kunde bestraffas med böter.
Efter reformationen förändrades detta. År 1608 infördes ett tillägg i lagen som byggde på Bibelns Tredje Mosebok, där samkönat sex mellan män bestraffades med döden. När stadslagen ändrades 1618 infördes samma princip i Stockholm. Det var denna lagstiftning som låg till grund för domen mot Olof Nilsson.
Kvinnor omfattades däremot i praktiken inte av dessa lagar under denna tid, vilket visar att lagstiftningen var könsspecifik.
Under senare delen av 1600-talet verkar straffen i vissa fall ha mildrats. I mer osäkra situationer kunde domstolar istället döma till landsförvisning. På så sätt flyttades den dömde ut ur riket, vilket ansågs kunna skydda samhället från Guds straff.
Domen mot Olof Nilsson finns att läsa i original här:
Olof Nilsson döms till att ”kastas lefwandes på elden” 1629 - Stockholmskällan
