Att kalla sin debutplatta för Love Explosions bästa låtar är ganska kaxigt. Men det är vad progggruppen Love Explosion från Göteborg gjorde när de debuterade 1971. Som många andra proggband brydde man sig inte så mycket om hur det lät. Fioler gnisslar, stämsången far hit och dit och tempona haltar. Texterna slår in från vänster när de på tidstypiskt sätt häcklar det kapitalistiska systemet. I den här låten tvingas huvupersonen lämna sitt hem i Ljusne för att söka lyckan i Stockholm.
Texten:
Stockholm city
Ja, jag har jobbat på en gård här i Ljusne
Sen den dan jag fyllde tjugoett
Men tiderna dom har försämrats här i Ljusne
Att försörja sig här är inte längre så lätt
För Wallenberg och Wickman
Dom har mig i sina klor
Ja jag måste lämna Ljusne
Jag måste resa från far och mor
Fast det grämer mig
Ja jag hade en kompis när jag var liten – så liten
Men han, han blev tagen av AMS
Han sa: den här hålan är på tok för liten för mig
Han tog tåget och jag har inte
sett honom sen dess
För Wallenberg och Wickman
De har mig i sina klor
Ja jag måste lämna Ljusne
Jag måste resa från far och mor
Fast det grämer mig
Ja jag skall skaffa mig ett jobb i Stockholm City
För här i Ljusne kan man inte försörja sig
För alla industrier finns i Stockholm City
Vad det nu kan komma sig
Är det för att
Wallenberg och Wickman
Dom har mig i sina klor
Ja jag måste lämna Ljusne
Jag måste resa från far och mor
Fast det grämer mig
Ja det grämer mig
så till den milda grad
Så när det här tåget börjar rulla
Så är jag på väg mot ett rullande band
Och därför kommer mina tårar att rulla
Och jag kommer att darra lite lätt på min hand
För Wallenberg och Wickman
Dom har mig i sina klor
Ja jag måste lämna Ljusne
Jag måste resa från far och mor
Fast det grämer mig
Det grämer mig
Så till den milda grad
Att jag måste resa till Stockholm stad
