Hennes steg gör tysta spår i snön. En kontrabas och en klarinett skumpar fram, dämpat som i en avlägsen dimension, men de kommer närmare. När hon kommit till huslängans fjärde fönster ser hon att det står på glänt. Det är därifrån musiken strömmar, nu alldeles nära. Povel Ramels tunna röst letar sig ut i februariluften omkring henne, där ingen annan finns. Det är nästan drömlikt.

Steffi trivs inte i Björkeskolan. Hon blir mobbad av de andra i klassen, speciellt av den hemska Karro. Steffis enda tröst är musiken och den stora idolen är Povel Ramel. När hon hör Povels musik strömma ut ur ett fönster på ett äldreboende kan hon inte låta bli att stanna och lyssna. Det blir början på en vänskap mellan henne och pensionären Alvar. De lyssnar inte bara på musik tillsammans. Han berättar för henne om när han själv var ung och spelade jazz. Det blir också en berättelse om Stockholm under krigsåren. 296 sidor.