Gumman Mutter på Tuppen blir inbjuden att medfölja sin goda vän Rosina Pipping till Blåkulla med efterföljande fest hos självaste Satan. Givetvis tackar hon ja.
Berättelsen om Mutter på Tuppen (16 sidor) är nedpräntad av Carl Gustaf Walberg år 1815.
I texten finns bl.a. en beskrivning om hur man gör för att få en fungerande flygande kvast:
"Nu vet man af gamla berättelser, på hvad sätt man gör dessa roliga resor. En viss allsmägtig smörja, tillagad af Korpgalla och hjernan af en höna, med något mer, som otydligt fins beskrifvet i Svenska Pharmacopéen, strykes på en qvastkäpp, äfven en baton, till ock med på en sidenparaply, och hvarpå man sedan sätter sig grensle. Men det är ej nog härmed. Smörjan är ej allsmäktig, om man ej tillika uttalar vissa kraftord, hvilka ge käppen sådan fart, att den står som ett jehu. Det är bevisligt att man på en sådan träkämpe sitter mjukt, som på en Ölänning. Man torde önska veta dessa kraftiga ord, och jag vill derföre nämna, att för hundra år sedan, sade man endast: häraf och häran! till blåkulla fram! men, i ett mera upplyst tidhvarf, har man gifvit phrasen en annan vändning, som utmärker smak och odling: I det ställe säger man nu:
Till gästabud fram
Bland qvastar och dam!
För sötgröten nu
Till Belzebubs fru!
Mjuk och god
Är min häst, min klenod.
Rör speleverken:
Pling plang!
Ulla Winblad kom med i särken!
Klingeli, plingeli, klingeli, plang!”
