Värtagasverket i Hjorthagen. I bakgrunden syns Lilla Värtan.
Gasverket i Värtahamnen stod klart 1893. Det var den första av många byggetapper för tillverkning av stadsgas. Redan 1853 hade Klaragasverket börjat producerat gas i första hand till gatubelysning, sk. lysgas. När gasspisen introducerades i hemmen 1880 ökade behovet snabbt. Det strategiska läget i Värtan, med tillgång till hamn med stort djup, järnvägsförbindelse och en betydande yta att expandera på, gjorde platsen lämplig för ett nytt gasverk.
Projektledaren Adolf Ahlsell och arkitekten Ferdinand Boberg fick i uppdrag att utföra en gasklocka och ett tiotal tillhörande byggnader med modernaste teknik. Gasklockan byggdes i rött tegel med rundbågiga fönster dekorerade med mönsterband i brunt och gult tegel. Övriga byggnader gick i samma stil men varierade i utförandet efter den verksamhet den skulle inhysa.
Redan 1898 hade efterfrågan på gas ökat kraftigt och ytterligare en klocka behövde byggas. Den togs i bruk 1900 och var då världens största gasklocka som rymde 66 000 kubikmeter gas.
Sammanlagt kom med tiden fem gasklockor att byggas och sex olika system för gasframställning användas på området. Vid framställningen av gas bildades också biprodukter. De togs till vara på olika sätt och krävde utrymme för förvaring och hantering.
På plats fanns ångdrivna kranar, hissar och linbanor. Från start användes kol som kom med båt till Värtahamnen och sen fraktades på den interna järnvägen fram till Gasverksområdet. På 1970-talet tillkom den sista klockan som då använde lättbensin och ånga som råvaror i ett spaltgasverk. Allt eftersom hushållen bytte till elspisar minskade behovet gas. Nedläggningen av gasverkets produktion skedde 2011 då Stockholm övergick till natur- och biogas. De vackra byggnaderna står fortfarande kvar.
