Den 26 juni 1849 erhöll Stockholms domkapitel upplysningar om att Anna Schütze, hemmahörande i Adolf Fredriks församling, övergått till den katolska läran. Detta var något brottsligt. Att lämna den svenska statskyrkan straffades med förlust av medborgarskap och utvisning.
Anna Schütze kallades in på förhör. Här uppgav hon att "hennes övfvergång hade skett frivlligt och med mogen öfvertygelse". Hon var medveten om vilket straff som väntade henne. Domkapitlets protokoll om episoden går att läsa här:
"Tillkännagaf Herr Doctorn och Ordföranden att Herr Doctorn hade, i enlighet med Consitorii honom den 26 sistl. Juni lemnad uppdrag, till sig låtit förekalla hustru Schütze, som då af Pastor i Adolf Fredrik anmältes hafva till den Romersk-Katholska Läran öfvergått, och för henne framställt skiljaktigheterna de båda kyrkobekännelserne emellan, grundlösheten af månget den Katholska lärobegrepp, såsom det om Skärselden det Guds sorghet nedsättande i Helgonens tillbedjande m.m. och åskådliggjort för henne de vådor, för hvilka hon sig blottställde genom det steg hon tagit, och detta både i andligt och timligt anseende, samt förmanat henne på det ömmaste att öfvergiva villovägen och för all del icke låta yttre omständigheter inverka på sig i den vigtigaste af samvetssaken, då sådant röjde höjden av lättsinne; men att som förklarat att hennes öfvergång hade skett frivilligt och med mogen öfvertygelse; att hon väl kände den Katholska kyrkans lärobegrepp, och följden äfven i verldsligt hänseende af det tagna steget, och att hon ville i den antagna bekännelsen fortfara; vid hvilket förhållande för Herr Doctorn intet annat återstått än att låta henne afträda efter henne ännu ytterligare gjorda varningar och förmaningar /…/"
1858 utvisades Anna Schütze p.g.a. sitt religionsbyte ifrån riket. Utvisningen väckte uppmärksamhet i hela det katolska Europa. 1860 drogs lagen om utvisning för avfällningar ifrån den svenska statskyrkan in och Anna kunde återvända till hemlandet.
