Den 7 november 1629 stod finländaren Isak Jakobsson inför rätta i Stockholms rådhusrätt vid Stortorget i nuvarande Gamla stan. Han var född i Vemo socken i Åbo-Björneborgs län och anklagades för stöld. I Stockholm hade han varit i tjänst hos Gabriel Eriksson Oxenstierna på Årsta och där skulle han ha bestulit sin herre på en silverkanna, mård- och loskinn samt två pistoler. Vidare ett bordkläde, två dukar, ett par lakan, en kappa och ett sängtäcke. Isak erkände sitt brott. Mycket av stöldgodset var hopsamlat där inför rätten, annat hade en ljusmakare i sitt hem och en del hade Isak sålt. Tidigare hade han stulit från Johan Skytte, känd som Gustav II Adolfs lärare; en kärra, en silverskål och bäverhatt. Isak tiggde om nåd.
Isak Jacobsson dömdes efter tjuvabalken i Magnus Erikssons stadslag till hängning, det som benämndes ”galga och gren”. Hans hustru hade berättat för underrätten, den s.k. kämnärsrätten, att hon en gång hade löst maken från galgen i Finland för åttio daler och nu ville hon inte längre leva med honom. Dödsdomar skulle underställas hovrätten. Isak undgick dödsstraffet. Den 27 november samma år meddelade Svea hovrätt ståthållaren sin dom i målet: ”Tiufwen Jsach skall betala målseganden sitt igen, och sädann böta 3 gångor så myckit som tiufnaden är wärdh”.
