Ett tidigt exempel på lagstiftning mot fortkörning. Stockholms överståthållare Hans Henric von Essen vill se ett slut på allt "häftigt och öfwerdådigt körande samt ridande /.../ här i staden". Den som bryter mot det förbudet hotas med böter eller i vissa grava fall till fängelse på "watn och bröd".
"Til förekommande af et häftigt och öfwerdådigt körande samt ridande på torg, gator och gränder här i Staden, äro wäl tid efter annan flere förbud och warningar utfärdade; Men emedan detta oskick, som för hwarjehanda olägenheter och stundom för livsfara blottställer dem som gå till fots, icke destomindre fortfar att oförsynt utöfwas ej mindre af kuskar, drängar och åkare, än ock af bättre folk, som merendels för sit nöjes skul kring gatorne färdas, har jag, på det någon okunnighet om hwad härutinnan bör i att tagas, icke må kunna til ursäkt af förbrytaren förewändas, aktat nödigt, at med förnyande af före utkomna författningar i detta ämne, härigenom på det alfwarsammaste påminna och antyda hwar och en, utan afseende till personne, at på gator, gränder och torg här i staden föra och rida sakta eller högst i smått traf, men på Norrbro och förre Slagatrehus-bron, Södersluss, Norrmalms- och Ridarrhus-Torgen, samt på de flere ställen, der en storre samling af folk wanligen finnes, ännu saktare eller helst i gående; att så länge släd-redskap på winter-föret nuttjas, förse den med bjälror, som gifwa nödigt ljud; at under körningen eller ridandet hålla midt på gatan, och när twänne mötas, styra hwar til wänster, samt at med rop warna dem, som frammanföre äro gående, hwilka och, i synnerhet på sådana ställen, där mästa farten är, böra hålla sig wid sidorna, för att sjelfwa söka undwika den olägenhet, som dem annars träffa kan; Men den, som fördristar sig, att köra eller rida hårdare än således tillåtit är, och försummar at i akt taga de nyss föreskrefne säkerhets mått, eller och onödigtwis lemmar sin häst och förredskap lösa och utan tilsyn stående på gatan, skal, oaktadt ingen skada sker, derföre böta 3 Riksd. 16 skill.; Och der någon av wårdslöshet eller öfwerdåd kör eller rider omkull den som går till fots, kommer han genast på stället at fasttagas, bötas och utan alt skonsmål, för fridsbrott, fällas til 40 dal. S;mt eller 13 R:d. 166 Skill. böter, som för Kuskar, Åkare och Drängar, efter omständigheterna, til fängelse med watn och bröd eller spö-straff förwandlas; hwarförutom äfwenwäl förbrytaren serskilt skal ersätta den skada, han åstadkommit.
Likaledes och som klagomål ej sällan deröfwer förspörjes, at Allmogen, enär den i synnerhet wintertiden med sina toma åkdon färdas från Staden, framför med et i högsta måtto owarsamt och öfwerdådigt körande, helst på de närmast intil tullarne belägne gator, hwarmedelst och flere swåra olyckhändelser blifwit förorsakade: Så kommer äfwenwäl denna författning, til hela dess kraft och werkan, at til Allmogens obrottsliga efterlefnad och i att tagande här inom Staden gälla; hwarföre och nödige Exemplar deraf skola i de så kallade Bond-quarteren till des underrättelse anslås.
Tilsynen och werkställande af denna min kungörelse åligger wäl Stadens Fiscaler och Police-Betjeningen, at wid answar hålla och besörja, få at alt sjelfwåld härutinnan alfwarsamt måtte beifras och den brottslige, hwem som helst, utan drögsmål eller förskoning til näpst befordras: Men som Fiscalerne occh POlice-Betjeningen icke kunna på alla ställen, der någon oordning förelöper, wara tilstädes, så skal hwar och en äga, at då någon härdt och öfwerdådigt körande eller ridande förmärkes och någon blifwer omkullkörd eller skadad, widtaga
nödig anstalt til förbrytarens gripande och häktande wid närmaste Wakt, som handräckning dertil icke wägra får.
Af herrskaper, som äga egna Equipager, så wäl som af dem, hwilka begagna sig af hyrkuskar och åkare, förwäntar jag, at de tilhålla kuskarne, at färdas warsamt, så wäl för at icke sjelfwe råka i någon olägenhet, der så hända skulle, at kusken för öfwerdåd eller wårdslöshet på stället warder gripen och arresterad, som ock i det nyttiga ändamål, at genom sit efterdöme till ordning och skick bidraga. Stockholm den 7 Januarii 1796. På Dragande Kall och Embetets wägnar Hans Hindr. von Essen."
