1878 har 17-årige Axel Alm lämnat hemmet för att studera i Lund. Från hemmet i Stockholm skriver hans mor, grosshandlaränkan Henrika Alm (1834-1910), det här brevet som är fullt med råd och uppmaningar till den unge studenten. Vad vill den djupt troende modern att unge Axel ska tänka på?

I brevet förekommer en kandidat Hernqvist, som av modern tycks ha fått i uppgift att agera som någon slags mentor för Axel under studietiden. Den Carl som nämns i brevet är Axels bror.

Det här brevet är ett av många som finns i de Bergman Olson-Almska samlingarna. Är du intresserad av att läsa exempelvis fler av Henrika Alms brev till sina barn kan du komma till Stockholms stadsarkiv och studera dem i läsesalen.

Henrika Alm var vid den här tiden skriven i fastigheten Havssvalget 14 på Storgatan 4/Artillerigatan 30 (nuvarande nr 32).

Brevet renskrivet:

Stockholm 1 februari 1878

Min älskade Axel!

Tag dig nu en stilla stund till läsning och betraktande af hvad jag här önskar meddela dig. Kan du icke nu vid mottagandet häraf finna en sådan, så låt dessa rader hvila, ty jag önskar att få tala med dig såsom ensam och stilla från andra tankar. – Jag ställer det nu för mig som satte vi ensamma, du och jag och jag lägger ned för dig mitt hjertas bekymmer, hvad dig angår mitt barn.

Du är nu icke mera i det undangömda hemmet i Bjereshög, du har börjat en skola i en stad. Skolan har mycket godt med sig i många fall, men Axel! många frestelser, många tillfällen till ondt kunna ock föras till dig genom de många kamrater du der kommer i beröring med om du ej sjelf noga vakar och icke följer det sämre, utan det bättre som sakta viskar i inom dig. – Axel, hör mitt hjertas bön, icke alldeles utan tårar skrifver jag detta, om du ser, eller hör något roligt hos, eller bland kamraterna, men som du när du gör dig tid känna efter, icke känna riktigt rätt så deltag icke däri. Fly allt sådant! Det känns svårt för mig, att icke få vara nära dig nu och följa dig, men jag vet, att du ej vill bedröfva mig, håll blott uti med, att hålla dig ifrån det onda utom, det finns ändock så mycket inom. Glöm aldrig huru af hjertat väl Kandidaten vill dig och huru mycket det är att värdera när någon har hjerta för dig. Kom och ihåg huru ensam han är och huru väl det behöfves, att du skänker honom glädje. Ja, jag tänker mig att det råder god trefnad mellan eder der nere i ensligheten. Postgången går nu fort du är alltså närmare än på Bjereshög, vi skola skrifva ofta och du skall tala om allt för mig, isynnerhet hvad sämre är och med denna tillit om en hel öppenhet och upprigtighet skall nog dessa månader gå, ehuru jag saknar dig och fruktar, att du skall låta det onda få rum.

Sök ock att icke införliva dig allt för mycket med de många nya föremålen för denna korta tid och bevara i trogen åtanka dina syskon och ditt hem, vi sakna dig nu synnerligen sedan du kommit till Lund, särskilt Carl och jag, äfven K. Hernqvist sakna vi, men det är så, lifvet har sina trångmål tillfölje af synden. Med detta är ej meningen, att på något sätt nedstämma dig, men att stärka dig deri, att stilla och troget sköta ditt arbete och för öfrigt lefva för ditt hem på et sätt, att du nu bildas till en stadgad och trofast gosse som icke öppnar sig för intryck från alla håll. Ditt förhållande mot Kandidaten har du dock att betrakta som ett förhållande mot hemmet, då han nu denna tid lofvat vara hos dig, som min omvårdnad icke för det närvarande kan sträcka sig till dig. Skulle han ej stanna hos dig blefve det mig ett stort bekymmer. –

Af Kandidaten hörde jag, att du blifvit något närmare bekant med en snäll, men fattig gosse hvilket gladde mig. Sök att omhulda honom något, hvad du kan, men närma dig ej flere, helst som tiden för samvaro blir så kort och du dessutom alltid har Kandidaten hemma, hvilken Carl skulle sätta så mycket värde på att hafva här.

Nu skall jag meddela dig något som säkerligen kommer oväntadt. Farbror Lundström slutade sitt lif här i Lördags den 26 Jan, men sörja behöfva och böra vi ej, ty han dog jublande öfver det som väntade honom, var lös från jorden och längtade efter det himmelska, icke ens hans anhöriga tyckes kunna sörja, huru mycket de än känna det, tillfölje af hans saliga flyttning.

Huru det nu blir ställt för hans enka är ovisst, dunkelt står det nu, utan penningar är hon nu, men nog yppas det något för henne. Jag tänkte fråga dig om du ej ville att jag skulle uttaga från sparbanken af de penningar Pappa för dig insatt der, 50 kr eller som du tycker och lemna henne nu då hon bäst behöfver och behöfver så väl till begrafning och allt, jag önskade ock att du skref något till Carl och meddelade honom dina tankar med uppmaning, eller fråga om icke han ville göra detsamma och uttaga samma summa. – Jag vet huru mycket penningar som alltid behöfves vid ett sådant tillfälle och stort skäl vi hade att vara tacksamma att vi icke behöfver hafva bekymmer derför.

Om söndag blir begrafningen på Blidö-kyrkogård, en vacker plats är dess belägenhet, på en höjd.

Jag tänkte äfven föreslå dig men gör alldeles som du vill om du ej med detsamma ville uttaga 25 kr (eller mindre) som du kunde hafva, att använda till mat, eller annat nödvändigt för din fattige kamrat, men under bestämt tysthetslöfte af honom, ty hvad man så gör bör ingen veta, mer än du och han samt Kandidaten. Kan det icke ske mellan eder bör du icke ens gifva något, ty då blifve det till skada. Det är förödmjukande att hafva något att gifva då man oftast är mer ovärdig dertill än den som mottager.

På söndagen skola vi tillsamman tänka på farbror Lundström, troligen är begrafningen på middagen. Han har varit klen en längre tid och under den vakat ofta under nätterna samt bedit mycket. – Gerna för mig kunna dina bref läsas eller höras af Kandidaten. – Då ni blott äro två behöfva I förtroendefullhet.

Dina små syskon tala ofta om dig med hjertlighet, de sofva nu. Din innerligt tillgifna Moder

Något tillägg ännu. I mina föregående rader har jag endast lemnat dig mina meddelanden men ej svarat något på dina. Tack för desamma! Icke var det alls att undra på, att du ej haft tid att skrifva under denna tid. Godt att höra att du läser så mycket, så att du är säker, eller blir säker i dina stycken, man får alltid godt deraf. Det är ju nöjsamt, att du kan hjelpa dina kamrater med öfversättningar ibland.

Vilket ämne roar dig mest?

Skrif om huru ni tillbringar edra aftnar. Du kan ju börja ett bref och skrifva litet i sender i detsamma dina tankar. 

Dina små syskon helsa dig hjertinnerligt.

Din M.