Kring sekelskiftet 1900-talet utvecklades Saltsjöbaden till en av Sveriges mest fashionabla badorter. Bakom utvecklingen låg finansmannen och politikern Knut Agathon Wallenberg, som ägde marken där orten växte fram.
Sommaren 1893 invigdes Saltsjöbadens Grand Hotel ritat av arkitekten Erik Josephson. Samma år länkades Saltsjöbaden ihop med huvudstaden via järnvägen Saltsjöbanan som på knappt 30 minuter kunde förflytta gäster från Stockholms central ut till den nya badorten.
Broschyren, som finns till beskådan invid, stammar från 1902 och är ett slags reklamblad för ”Sveriges modernaste badort”. Broschyren är uppdelad i tre delar som i tur och ordning berättar om Saltsjöbaden som samhälle, som turistort och som kur- och reaktionsort.
Ett textexempel ur den sistnämnda delen:
”Genom sin friska hafsluft, som dock är mildrad af kringliggande barr- och löfskogar, har Saltsjöbaden ett mycket behagligt klimat, aldrig besväradt af någon tryckande sommarhetta, och lämpar sig därför synnerligen väl till bad- och luftkurort såväl för friska som för konvalescenter. Särskildt är Saltsjöbaden vintertiden genom sin uppfriskande natur och den stillhet, som då råder, mycket välgörande för nervösa och af sömnlöshet lidande personer”.
Broschyren, som kostade 25 öre att inhandla, är även rikt illustrerad med fotografier som berättar om tillvaron i Saltsjöbaden kring det förra sekelskiftet.
![Till Saltsjöbaden [Affisch]](/skblobs/64/6422ed8d-d3a4-40fd-920b-bf755516cc55.jpg?preset=pl-220)
