1911 är diskussionen om kvinnors lika villkor i yrkeslivet i full gång. Året innan hade de första kvinnorna kommit in i stadsfullmäktige och när de kommunalanställdas löner diskuterades valde en av de nyinvalda kvinnorna, Valfrid Palmgren, att lyfta frågan även där.
Palmgren väljer att särskilt rikta in sig på frågan om jämställd semesterlängd. Stadens personal delades vid den här tiden in i olika lönegrupper. Ju högre lönegrupp man befann sig i – desto högre lön, och desto längre semester. Då kvinnorna befann sig i lägre lönegrupper än sina manliga kollegor fick de också kortare semestrar. Palmgren hade därför yrkat på längre semester för de som befann sig i de lägre lönegraderna.
Palmgrens debattinlägg besvarades av herrarna Edvard Fränckel, Ivan Bratt, Axel Elias Wilhelm Lagercrantz, Johan Fredrik Nyström, Carl Lindhagen, Carl Hugo Hernlund, Samuel Andreas Fries och stadsfullmäktiges vice ordförande.
