Kanna är dekoredad med punkktliknade blommor. Den är daterad till sent 1300-tal/1400-tal. Den är 34 cm hög och är troligen tillverkad i Siegburg- eller i Rehnområdet i Tyskland. Den är rödflammig och godset hårt bränt.
Kannans innehåll kan ha varit öl, mjöd eller vin. Under medeltiden drack man mellan fem och sex liter öl och svagdricka om dagen eftersom vattnet i städerna kunde vara så förorenat att människorna blev sjuka om de drack av det.
Enligt stadslagen skulle det finnas minst två värdshus eller tavernare i en stad. Dessa skulle i första hand erbjuda husrum åt resande och passade då på att servera öl, mjöd och vin. Många hushåll tillverkade sitt eget öl men tyskt öl var känt för att vara av särskilt bra kvalitet och blev en stor importvara från olika Hansastäder.
I Stockholm fanns privata vinhandlare samt en vinkällare där två särskilda vinmän, tillsatta av stadens råd, arbetade. Deras uppgift var att kontrollera vinets kvalitet. Vin ansågs fint och var dyrt och importerades från Tyskland, Frankrike, Spanien och Portugal.
Spyabalken var till för att reglera drickandet under gillesdrickning, gillenas högtidsfester. Det kostade att vara på fyllan och man kunde få olika höga böter beroende på var man ramlade omkull eller spydde. Utskänkning var vanligen förbjuden efter klockan nio på kvällen. Detta tyckte många i staden var allt för tidigt vilket troligen var anledningen till att lönnkrogen kom till.
Kannan är ett fynd från utgrävningen på Helgeandsholmen 1978-1980, även kallad Riksgropen.
Föremålet var tidigare utställd på Medeltidsmuseet.
