På bilden syns en botten till ett vinglas, kanske ett så kallas krautstrunk eller noppglas med en trolig datering till 1500-talet. Tittar man noga så ser man att glaset inte är genomskinligt utan har en gul och vit ton.
Föremålet är ca 4 cm i diameter.
Under 1300- och 1400-talen hade endast de rikaste nordborna, stormän och mäktiga borgare råd med glas. Glasen var en lyxig importvara som köptes in från bland annat Tyskland, Italien och Böhmen (nuvarande Tjeckien). I norden var man förtjust i glasbägare dekorerade med glastråd och noppor. Eftersom det var dyrt med dryckesglas var det inte ovanligt att man kanske bara ägde ett enda glas. När man hade fest passade man runt glaset så att alla gäster fick dricka ur det. Det är därifrån begreppet passglas kommer. Kungligheter som ville visa upp sin rikedom vid stora kalas avslutade gärna festerna med att krossa de dyrbara dryckesglasen.
Glasfynd från arkeologiska utgrävningar har ökat kunskapen om medeltida liv, handelsförbindelser, mode och formgivning. Mot slutet av medeltiden ökade användningen av glas och blev vanligare som vardagsföremål hos en bredare allmänhet. Det skulle dock dröja till 1580-talet innan vi i Sverige påbörjade egen glastillverkning.
Föremålet är ett arkeologiskt fynd från Riddarholmskyrkan och har tidigare varit utställd på Medeltidsmuseet.
För den som vill veta lite mer om utgrävningen, titta efter posten SR 80 i Stadsarkeologiskt register.
