David Bergström, Karl Staaff och Carl Lindhagen var huvudtalare på mötet. Några glimtar ur mötesreferatet:
Carl Lindhagen lyfte särskilt frågan om kvinnans rösträtt och citeras så här i artikeln:
”Kvinnan har precis samma anledningar som mannen att ha rösträtt. Hon har sina intressen att bevaka; samhället har hittills blifvit danadt efter mannens behof och tycke, och då kvinnan träder ut i det sociala lifvet, äro därför en stor del förhållanden ej ordnade så, att de kunna lämpa sig för kvinnan. Det motstånd man möter från mannens sida, beror på den inplantade föreställningen, men det visar sig oupphörligt, att så ej är förhållandet. (Munterhet.) Kvinnan är olik mannen, men det är en fördel, det medför, att en del nya kulturelement införas i det sociala lifvet. Man säger, att frågan nu ej är aktuell. Detta påstående beror på den ängslan man alltid erfar, då man ser något nytt, man fruktar att det skall komma något, som rubbar ens cirklar. Det är dock klart, att frågan är så ny, att man ej kan begära, att den afgöras till fullo nu genast; därför har jag, allenast af oppotunitetsskäl, i min motion stannat vid ett skrifvelseförslag. Det hade varit detta möte värdigt att äfven tänka på denna fråga och intaga den i det resolutionsförslag, som här föreligger, men då jag är ensam, måste jag resignera.”
När Curt Wallis läste upp ett förslag till resolution berördes inte där heller kvinnors rösträtt. I den efterföljande diskussionen talade en Fru Asp ytterligare för kvinnans rösträtt och kritiserade partiledningens inställning: ”Utskottet har förklarat sig teoretiskt sympatiskt stämdt för kvinnans rösträtt, men i praktiken duger det inte. Hvad duger en teori till, som ej kan omsättas i praktiken?”.
Mötet ägde rum i Musikaliska akademiens stora sal.
