När bion var ny i början på 1900-talet var många lärare bekymrade över filmernas olämplighet för barn, att filmerna skulle verka "förråande" på barnen.
En av Sveriges pionjärer inom pedagogikforskningen, Frans von Schéele, menar dock i detta manuskript, att biograferna skulle kunna "tjäna verkligt pedagogiska syften", de skulle till och med kunna bli ett "förträffligt undervisningsmedel".
För att detta ska fungera hoppas von Schéele att några biografägare låter "ställa sig under uppsikt av pedagogiskt sakkunniga". Ska skolan komma dit på besök måste hela biografens utbud vara av tillräcklig moralisk halt då skolan genom sitt besök "på sätt och vis auktoriserat antalten i det hela."
Von Schéele visionerar sedan om det pedagogiska upplägget:
"De ifrågasatta skolföreställningarnas program borde ej blott innehålla lärorika bilder utan ock vara till omfånget så begränsat, att barnen ej överansträngdes genom dess åskådande. Jag tänker mig, att skolbesöken på förmiddagarna blott skulle för varje enskild avdelning omfatta 1/2 timmes förevisning, vilken emellertid så borde inarbetas i skolans arbetsplan, att den såväl förbereddes som efterföljdes av föredrag eller samtal med barnen på skolrummet."
