Sommaren 1892 hotade Salomon Andersson- Liljegren att spränga slottet i luften och skjuta konungen om han inte fick låna 2000 kronor av kungen. Hotet tillkännagavs i ett brev till överståthållaren. Ett par dagar senare greps Andersson-Liljegren och bedömdes vara sinnessjuk. Här kan du följa Andersson-Liljegrens öden under sommaren i en serie handlingar. Dokumenten i kronologisk ordning:
21 juni 1892
Denna dag skrevs åtminstone första delen av brevet med mordhotet till överståthållaren. I brevet står:
”Stockholm den 21 juni 1892
H. Herr Baron G. Tamm!
Hör!
Will härmed vördsamt bedja det herr Baron och Öfverståthållaren förhjelpa mig till rätt att utfå stämning å skrifvaren Holmberg boende i Ljungby å Kronobergs län derför, att han misshandlat mig så illa, att jag derijenom lider men, jag har sökt hjelp men ej kunnat fått den då jag är fattig och sjuklig, vill ingen hjelpa mig; hvadan jag härmed hänvänder mig till eder Herr Baron om hjelp och bedja om snart svar och att jag måtte få personligen få tala med eder Herr Baron och Öfverståthållare närmare om saken;
Wänligen
Salomon Andersson
Obs: om jag ej kan få samtal med eder Herr Baron vill jag dock bedjas att få svar hos vaktmästaren i Exspedition.
D.S.”
Sedan följer i en helt annan handstil:
”[Svårtytt] jag vil låna 2000 tusen kronor a kongen å får in det så tjöper jag dynamiter å spränger konliga slåttet i luften å sjuter konggen/Salomon Andersson benta svar 25 juni 1892”
25 juni 1892
Från denna dag finns två handlingar i mappen om Salomon Andersson-Liljegren: en polisrapport och ett läkarintyg. Polisrapporten renskriven:
”Stockholms polis
Detektiva afdelningen
Rapport.
Lördagen den 25 juni 1892. Ang. Andersson-Liljegren, Salomon.
Arbetskarlen, fattighjonet Salomon Anderson-Liljegren, som är född den 15 februari 1843 och kyrkoskrifven i Adolf Fredriks församling sedan den 10 maj 1892, men i fattigvårdshänseende tillhörande Ljungby församling i Kronobergs län, har denna dag anhållits såsom sysslolös kringstrykare och derför att han till herr Baron och Öfverståthållaren afsändt ett salmoniibref, hvari uttalats hot emot Hans Majestät Konungens lif.
Den 29 november 1889 varnades Andersson härstädes för lösdrifveri och blef den 11 mars 1891 här i staden häktad för lösdrifveri samt den 13 i samma månad öfverlemnad till Konungens Befallningshafvande i Vexiö län.
Under innevarande år har Andersson varit intagen å Stockholms stads Allmänna Försörjningsinrättning.
Andersson, som påstår att han den 17 januari 1889 i Ljungby köping blifvit af fogdeskrifvaren Holmberg, anstäld hos kronofogden Fagerholm, svårt misshandlad, tyckes hafva den fixa idén, att prester och myndigheter förfölja honom och förhindra honom från att rättsligen åtala Holmberg.
Enär Andersson saknar bostad och medel till sitt uppehälle samt, tyckes oförmögen att om sig hafva vård och sannolikt lider af förföljelsemani har han blifvit i förvar insatt i häktet för Öfverståthållare Embetets vidare förordnande.
Stockholm som ofvan
L. Stendahl”
I läkarintyget står:
”Fattighjonet Salomon Andersson Liljegren från Ljungby, som visar tecken till sinnessjukdom, i det han hotat att med dynamit spränga Kongl. Slottet i luften, om han icke af Kungen får låna 2000 kron., rekommenderas att observation blifva intagen å Jakobsbergs azyl för sinnessjuka.
Stockholm den 25 juni 1892
[Svårtydd signatur]
Distriktsläkare”
27 juni 1892
Enligt en remiss skickas Salomon Andersson-Liljegren till Jakobsbergs dårsjukstuga vid Hornstull:
”Salomon Andersson-Liljegren hvilken, enligt bifogadt här företedt intyg, lider af sinnessjukdom, remitteras till Jakobsbergs dårsjukhus, för att der vårdas intill dess i falla af behof plats å hospital kan varda honom beredd. Börande Liljegren derest han icke varder remitterad till hospital, återställas i kungl. poliskammaren,
Stockholm i kungl. poliskammaren den 27 juni 1892.
Hjalmar von Sydow”
29 juni 1892
En blankett med ”Upplysningar, angående person, för hvilken sökes inträde å offentlig eller enskild anstalt för sinnessjuke.” fylls i av en Edvard Evers, med ett fåtal uppgifter om Salomon Andersson. Blankettens förtryckta frågor säger en del om hur man diagnosticerade sinnessjuka vid den här tiden.
9 juli 1892
Salomon Andersson-Liljegren har nekats plats på Jakobsbergs dårsjukstuga enligt följande rapport:
”Rapport. Lördagen den 9 juli 1892. Ang. Andersson Liljegren, Salomon.
Arbetskarlen Salomon Andersson-Liljegren har enligt order blifvit sistlidne gårdag hemtad från Dårsjukstugan vid Jakobsberg och samma dag insats i stadens ransakningsfängelse för att idag inställas i Kongl. Poliskammaren.
Stockholm som ofvan
W.Sjöberg”
Samma dag skickar häradshövding Hjalmar von Sydow ett brev till läkaren vid Jakobsberg:
”Till Läkaren vid Jakobsbergs dårsjukstuga
Med öfverlemnande af bilagda handlingar får öfverståthållare embetet anhålla om benägen upplysning, huruvida deri omförmälde Salomon Andersson-Liljegren ansetts icke lida af sinnessjukdom, eller derest han är sinnessjuk, om orsaken hvarför Andersson-Liljegren befunnits icke kunna blifva föremål för hospitalsvård.
Stockholm i kungl. poliskammaren den 9 juli Juli 1892
Hjalmar von Sydow”
11 juli 1892
Läkaren vid Jakobsbergs sjukstuga Ivar Andersson svarar på von Sydows brev:
”Häradshöfdingen Herr Hjalmar von Sydow.
Angående Salomon Andersson Liljegren fås meddela att jag icke ansåg honom vara i behof af hospitalsvård på grund af att hans sinnessjukdom varat flere år och sålunda ingen förbättring vara att vänta. Han synes derför snarare vara föremål för fattigförsörjning.
11/7 92 Med utmärkt Högaktning
Ivar Andersson”
