Denna stockniv (SSM 68 453) anknyter till vindragarna, en kategori transportarbetare som idag är nästan bortglömda, men som under lång tid tillhörde huvudstadens mest aktade och privilegierade. Stockkniven var vindragarnas universalredskap och användes till allt från att slå upp lock på tunnor och lådor till att skrapa bort lack och etiketter från flaskor. Kniven skänktes 2011 till Stadsmuseet av en privatperson och har tillhört dennes farfars far som arbetade som vindragare i Stockholm under 1800-talets mitt.
Vindragarna blev ett eget skrå under 1600-talet och hade under långa tider ensamrätt till ”Winers upptagande utur Fartygen och nedkulrande wid Skiepsbron”. I vindragarnas arbetsuppgifter ingick transport av inte bara vin och sprit, utan även andra former av vätskor såsom olja, mineralvatten och fotogen.
När vindragarnas privilegier avskaffades och skråtvånget upphävdes under 1800-talet fick de allt svårare att konkurrera med de fackligt organiserade hamnarbetarna. Det verkliga dråpslaget blev det statliga alkoholmonopolet som infördes 1917 och som innebar att den privata vinimporten nästan helt upphörde. Vindragarna höll ut till 1930 då de som den sista fungerade skråsammanslutningen i Sverige upplöstes.
Basen för vindragarnas verksamhet var vindragarlaget, ett fast arbetslag enligt traditionen bestående av 17 man och ledda av en ålderman. Vindragarnas samlingspunkt var härbärget, en lokal där man infann sig före och efter arbetsdagen, där man kunde inta måltider och där åldermannen och dennes hustru hade sin bostad. Från 1818 fram till vindragarlagets upplösning var härbärget beläget vid Stora Hoparegränd 6 i Gamla Stan.
Denna text publicerades ursprungligen i utökad form som "Månadens föremål" på Stockholms stadsmuseums webbplats april 2011.
Stockkniven finns även som 3D-modell på Sketchfab (se extern länk nedan).
