I en insplening från 1965 sjunger Anders Fugelstad "Västerlånggatan 77".
Texten:
Västerlånggatan 77
I alla tider har trubadurerna
pockat över av inre tvång
och redan Shakespeare lät ju sin
Romeo hylla Julia med en sång
han kanske vänder sig i sin himmel,
men jag tar risken och sjunger nu
om vad som händer på Västerlånggatan 77
Det är bekant ifrån Siegmund Freud ju
att alla drömmer vi om amour
det är bekant att det inte räcker
med bara drömmar som många tror
och när jag känner långt ner i tårna
nu vill jag ha litet "kacka-duu"
då tar jag bussen till Västerlånggatan 77
Att tvätta skjortor det är en syssla
som kan ta gadden ur varje man
ju mer man borstar ju mera kostar det
att köpa ny skjorta istället för den skjorta som försvann
och när jag riktigt sådär behöver
ett litet trösterikt kuttrasju
då kilar jag bort till Västerlånggatan 77
Jag är så nöjd med den där adressen,
den fyller verkligen en mission
och den som arbetar inom pressen,
behöver ofta inspiration
det är så välgörande att varje dag
kunna ordna en intervju
i budoiren på Västerlånggatan 77
Ja bara en sak kan tända vårsolen
över murriga gamla hus
det måste vara nånting som orsakar
detta underbart varma ljus
den allra ljuvaste lilla orsaken här i landet,
ja det är du
som öppnar dörren på Västerlånggatan 77
