År 1895 gästades Stockholm av ett udda gäng musiker och sångare. Dels var det en franska grupp (troligtvis) som kallade sig Orchestre des Montagnards och dels var det en grupp med afroamerikanska sångare.
Man kan tänka sig hur exotiskt allt måste ha tett sig, både för de besökande musikerna och publiken. Afroamerikanerna var ju ättlingar till slavar. Det amerikanska inbördeskriget hade resulterat i slaveriets avskaffande 1865. Och nu stod de på Blanchs café, Stockholm, Europa, på andra sidan jordklotet! Säkert en fantastisk, om än ansträngande, resa.
Kan gruppens repertoir (sånglista) månne ha bestått av negro spirituals (kristna sånger blandade med afrikanskt sångsätt) och sånger man sjungit under långa arbetsdagar på fältet? Kanske hade man övat in en svensk sång för att smickra den svenska publiken?
Klart är att Stockholm hade haft besök av amerikanska musiker långt före den stora vågen av svarta jazzmusiker längre in på 1900-talet.
Att döpa en kör till Cuninghams negersångkör skulle inte göras i dagens samhälle. Det tillhör historien. Idag uppfattas ordet "neger" som en kränkande benämning på en person. I denna text har genomgående ordet afroamerikaner brukats. Det beskriver ju precis vad de var, nämligen amerikaner med afrikanskt ursprung.
PS En kaffekonsert är ett gammalt uttryck för en konsert mitt på dagen.
![Japanesiska Draksällskapet [Affisch]](/skblobs/a1/a1dfd643-2657-403f-9c44-6081535f1a09.jpg?preset=pl-220)
