1911 lovade den brasilianska staten invandrare rikligt med jord att bruka om de flyttade till Brasilien. Flera svenskar, flest norrlänningar nappade på anbudet, men även Hedvig Wallbergs familj, från Kungsholmen sökte lyckan i Sydamerika.
1912 började en rad rapporter från Utrikesdepartemanentet inkomma till Stockholms övertåthållarämbete för polisärenden. Den ena efter den andra av brasilienfararna hade misslyckats att få fart på jordbruket och ville nu ha hjälp hem, något som vissa men inte alla fick. Rapporterna vidarebefordrades till fattigvårdsnämnden "för kännedom o. vederbörlig åtgärd". Antagligen bedömdes risken att återvändarna skulle behöva fattigvårdsunderstöd som stor.
Här rapporteras om de 27 svenskar som väntades till Malmös hamn från Lübeck kvällen den 7 augusti 1912. I rapporten kan du läsa den ena sorgliga historien efter den andra.
En av dem som är på väg tillbaka är stockholmskan Hedvig Klara Augusta Wallberg, 26 år, från Kungsholms församling. Hon berättar om sin resa i sitt vittnesmål:
"att jag jämte min moder, tvenne systrar och tvenne bröder den 13 september 1911 afreste från Stockholm till Porto Alegre och därifrån till Colonia Guarany, dit vi anlände 12 november samma år;
att jag tillsammans med de öfriga medlemmarna af familjen vistades på en oss tilldelad koloni;
att vi därstädes varit utsatta för öfversvämning, skadedjur, öfverflöd på nederbörd samt andra olyckor hvilka ödelagt frukterna af vårt arbete;
att jag jämte en af mina bröder lämnade Brasilien och begaf mig till Posadas samt därifrån till Buenos Aires, där jag infann mig på kungl. beskickningen och anhöll att blifva förhjälpt till hemlandet;
att jag större delen af tiden sedan min ankomst till Brasilien lidit af klimatsår;
Jag förbinder mig att återbetala det understöd som i anledning häraf lämnas mig.
Buenos Aires den 13 juli 1912
Hedvig Wallberg"
Tjänstemannen på Utrikesdepartementet, Axel Paulin, berättar vidare om Hedvig Wallberg:
"Ogifta Hedvig Wallberg utreste till Brasilien i sällskap med sin moder, tvenne bröder samt tvenne systrar i september månad föregående år. De hafva alla under längre eller kortare tid varit sjuka. En af systrarna afled i början af innevarande år. Som samtliga medlemmarna af familjen äro vuxna och i densamma finnas tvenne arbetsföra män, har hemförskaffning blifvit dem förävgrad.
På kungl.beskickningen infann sig dock ofvannämnda Hedvig Wallberg, åtföljd af sina bröder, och anhöll att hon måtte blifva förhjälpt till att återvända till hemlandet. De hade själfva bekostat sin resa till Buenos Aires. Brodern hade erhållit löfte att få medfölja en svensk ångare mot att under resan utföra förefintliga arbeten ombord. De hade, enligt hvad de meddelade mig, för afsikt att i Sverige söka uppbringa erforderliga medel till att bekosta de i Brasilien kvaravarande familjemedlemmarnas hemeresa.
På grund häraf samt emedan någon någon utsikt knappast förefunnes för henne att i Buenos Aires erhålla någon anställning, har jag låtit henne komma i åtnjutande af hemförskaffning på regeringens bekostnad."
