I en inspelning från april 1953 framför Åke Grönberg tillsammans med Harry Arnolds orkester "Söderpojken".
Texten:
Söderpojken
Än finns ett par strängar uppå min gitarr
jag på dem till min visa vill slå
jag har nog inte charmörernas smäktande darr
men jag kan väl få sjunga ändå
det blir ej om nån lind
eller om någon grind
och ej heller om saknadens tår på nån kind
det blir blott gamla Söder som skymtar förbi
i en barfotagrabbs melodi
Visst kan jag förstå att det finns poesi
kring en röd liten stuga nånstans
men för mej är staden med Strömmen som dansar förbi
den vackraste visan som fanns
kullerstenar och grus
gamla kåkar och hus
blir för mej till idyller i minnenas ljus
jag kan känna en längtan så underligt stark
till en sandhög nånstans i en park
I vindlande trappor och krokiga prång
man för trollen och jättarna gnott
man har väl varit en rädd liten parvel en gång
som på fen och på sagorna trott
lika gamla och grå
lika nötta som då
gamla trappor och prång
ni är vackra ändå
bak de lutande portarnas skymmande vrå
sjunga minnen från lekarnas år
Jag känner och vet på nåt underligt vis
att tillsammans med Söder jag hör
det liksom tonar en sång över rökar och dis
från ett klockspel som klingar och dör
över tornspirans ärg
över branter och berg
ligger minnenas underbart skimrande färg
det är mitt gamla Söder som skymtar förbi
i en barfotagrabbs melodi
