Polisens prostitutionsavdelning hade till uppgift att kontrollera Stockholms prostituerade kvinnor. Kvinnor som ansågs livnära sig på att sälja sexuella tjänster skulle skrivas in vid Besiktningsbyrån. Dit skulle de komma regelbundet för att genomgå läkarkontroll. Var de smittade med någon könssjukdom blev kvinnorna skickade till ett kurhus.

Hur såg en dag på jobbet ut för "Byråpolisen"? Den här rapporten ger en bild av hur spaningsarbetet gick till. Sent på kvällen den 7 januari 1903 är konstapel Gustaf Adolf Jansson och hans kollega Nils Ljungh ute vid Berzelii Park och spanar efter kvinnor som kan tänkas vara prostituerade. Föga anar Jansson att just den här kvällen ska leda till att han varnas "för oförstånd i tjensten samt för olämpligt svar till person, som förebrått honom härför". I den handskrivna rapporten och PM:et i pdf:en nedan kan du läsa konstaplarnas skildring av kvällens händelser. Här är en avskrift:

Stockholms Polis. Prostitutionsafdelningen

Rapport.
Torsdagen den 15 Januari 1903.

Ang. Jansson, Gustaf Adolf, Poliskonstapel

För undertecknad har tillkännagivits att konstapeln vid prostitutionsavdelningen Gustaf Adolf Jansson Onsdagen den 7 dennes på aftonen å Birger Jarlsgatan nära invid hörnet af Nybrogatan skulle hafva närgånget fixerat en fru som på ett kort avstånd före sin man passerade fram derstädes; samt att samma fru funnit sig förnärmad af detta Janssons upträdande, ehuru Jansson icke yttrat något vare sig åt henne eller någon annan.

Med anledning deraf har utredning i denna sak hållits.

Ifrågavarande dag hade konstapeln Jansson och dennes kamrat konstapeln vid prostitutionsafdelningen Nils Ljungh till tjensteåliggande att från kl. 10 e.m. till kl. 2 på natten patrullera ute å allmänna platser för att hafva uppsigt öfver prostituerade och sedeslösa qvinnor, samt att derest sådana anträffades som undandragit sig dem ålagd läkarbesigtningsskyldighet, anhålla och hemta dessa till besigtning.

Rörande förloppet vid omförmälda tillfälle hafva såväl Jansson som Ljungh blifvit hörda.

Jansson har derom berättat, att då han den 4 dennes på aftonen kl. ½ 12 tiden i sälskap men Ljungh kom gående Hamngatan österut, Jansson på körbanan och Ljungh på gatans högra trottoar invid Berzeliipark, - de båda sett en qvinna komma ensam sakta gående på Birger Jarlsgatans östra trottoar nära invid Nybrogatan och i riktning mot denna gata.

Ljungh hade då till Jansson yttrat, du kan gå och se hvem det kan vara.

Jansson hade dervid, i tanke att han möjligen kunde känna igen qvinnan, gått och ställt sig invid väggen på Birger Jarlsgatans östra trottoar för att låta qvinnan passera förbi sig så att han sålunda kunde iakttaga hennes utseende.

Under det Jansson var stående invid väggen hade qvinnan, som var för honom okänd, passerat förbi honom på trottoarens ytterkant, 2 à 3 meters afstånd från Jansson, hvarvid han icke vare sig åt henne yttrat något eller på annat sätt varit henne närgången, blott sett på henne.

Omedelbart derpå hade en välklädd man med skyndsammare steg kommit efter qvinnan och fattat under hennes högra arm hvarvid mannen yttrat, ”hvad är det fråga om”, samt i sällskap med qvinnan fortsatt samma trottoar mot Nybrogatan-

Då Jansson genast derpå sammanträffade med Ljungh, som vid tillfället ifråga varit något aflägsnad för Jansson, hade Jansson för Ljungh omtalat det passerade.

Ljungh har i saken berättat att då han den 7 dennes kl ½ à ¾ 12 e.m. under tjensteutöfning i sälskap med Jansson uppgifvit, han iakttagit en qvinna komma ensam gående från Nybrogatan och vika af framåt Strandvägen hvarvid Ljungh ökade sin gång emot denna qvinna för att se om hon vore någon af dem som tillhörde de prostituerades antal, men hade han icke gifvit akt på hvar Jansson då gått.

Då Ljungh kommit intill den nu ifrågavarande qvinnan, som han icke igenkände, hade han vändt sin gång mot Birger Jarlsgatan och samtidigt fått se Jansson stå der nära hörnet af Nybrogatan, och hade Ljungh samtidigt iakttagit att en välklädd man och en qvinna komma i riktning från Jansson emot Ljungh som passerades.

Då Ljungh sammanträffade med Jansson hade den senare för Ljungh omtalat att den herre som i sälskap med fruntimret mötte Ljungh, vid passerandet af Jansson fattat fruntimret under armen och samtidigt yttrat hvad är det fråga om fastän Jansson icke yttrat något, blott sett på fruntimret.

Ljungh påstod det han icke kan erinra sig att han, såsom Jansson uppgifivit tillsagt Jansson att gå och se på den qvinna som passerade fram å Birger Jarlsgatan, men ville han icke förneka att så skett, då det ju ofta händer att de, för att verka på flera håll, måste under korta stunder skiljas från hvarandra. Stockholm som ofvan.

Paul Dahlquist / Pj. Pettersson

I PM:et beskriver Wilhelm Tamm målsägarnas invändningar mot Jansson och Ljunghs beskrivning:

P.M. ang. poliskonstapeln G.A. Jansson

Då undertecknad beordrade kommissarien P. Dahlqvist att hålla den i bifogade rapport den 15 dennes gjorda utredning, omnämnde jag icke, att Jansson skulle på målsegarnas yttrande: ”hvad är det frågan om” hafva svarat ”man får väl stå på gatan”. Sedermera af mig beordrad att höra Jansson derom, har Dahlqvist rapporterat, att Jansson vid förnyat förhör dervid Dahlqvist, som förut endast i allmänna ordalag framställt fråga om Jansson vid tillfället yttrat något, nu preciserat sin fråga – förklarat, att han icke kunde minnas det han fält ett dylikt yttrande, men att, om målsegaren ville påstå, att så skett, han hölle dennes påstående för sant. Stockholm den 16 januari 1903.

Vilhelm Tamm

21/1 Ljung o Jansson här vidhålla; dock vill Jansson icke påstå, att Ljung uppmanat honom att gå och se hvem det vore; Jansson anhåller, att hans ursäkt måste blifva framförd till vederbörande.