Enligt polisens förhörsprotokoll hade en folkskara samlats kring Eriksson på Adolf Frediks kyrkogård, där han visat upp sitt ben "som är missbildat", samtidigt som han "betlat", det vill säga tiggt av personerna som befann sig där.
Här är protokollet renskrivet:
”Stockholms polis.
Detektiva Afdelningen.
Förhörsprotokoll Fredagen den 19 juni 1891.
Nr 305 Eriksson, Carl Magnus, Arbetskarl häktad för lösdrifveri.
Signalement:
Längd 1.60 meter
Kroppsbyggnad medelstark
Hår grått
Skägg dito
Ögon blå
Näsa rak
Mun ordinär
Panna dito
Ansigtsform oval
Särskilda kännetecken: ofärdig i venstra benet och foten
Af öfverpoliskonstapeln vid Detektiva afdelningen Johan Jansson instäldes inför mig den 19 juni 1891 arbetskarlen Carl Magnus Eriksson af följande anledning:
Bemälde Eriksson, hvilken varit af polispersonalen sedd stryka omkring sysslolös här i staden, hade såsom saknande arbete och medel till uppehälle, anhållits af konstapeln N:r 150 Frans Otto Tidstedt, emedan Eriksson tillika å Adolf Fredriks kyrkogård under det han blottat och visat sitt ena ben, som är missbildat, betlat af en mängd personer som samlats omkring honom.
Stockholms fattigvårdsnämnd, som pröfvat saken, har enligt närlagde remiss med Erikssons öfverlämnande till behandling som lösdrifvare, förklarat, att understöd jemlikt § 2 i gällande fattigvårdsförordning icke kunde i afseende å Eriksson ifrågakomma.
I sammanhang härmed skulle anföras:
att Eriksson den 13 Augusti 1886, den 12 September 1888 och den 29 maj innevarande år meddelats i polisunderrättelser sedermera kungjorda varningar för lösdrifveri,
att Eriksson den 13 Maj och den 5 Juli 1890 varnats enskilt för lösdrifveri och betlande; samt,
att han tre gånger häktats för lösdrifveri och intagits i allmänna försörjningsinrättningen, senast den 2 Juli 1889.
Häröfver hörd, förklarade Carl Magnus Eriksson
att han medgåfve, det han vore i saknad af arbete och medel till sitt uppehälle;
att han erkände, det han i dag på sätt angifvits gjort sig skyldig till betleri; samt,
att han vidginge hvad eljest om honom här ofvan anförts.
Beträffande sina lefnadsomständigheter uppgaf arbetskarlen Carl Magnus Eriksson att han är född den 24 februari 1818 i Godegårds socken i Linköpings län, samt son af Smeden Erik Jånsson och dennes hustru Maja Katarina, att han är senast mantalskrifven i Kungsholms församling och kyrkoskrifven i Kongl. Hof-församlingen härstädes, att han vistats i föräldrahemmet till sitt 9de år hvarefter han haft tjenst hos flera personer i födelseorten till år 1847, derunder han 15 år gammal konfirmerats i Godegårds kyrka; att han derefter haft anställning vid veterinär-institutet härstädes till 1850 och vid hofstallet till 1857 hvarefter han arbetat som kransågare hos grosshandlaren Schultz till 1863 samt att han sedermera haft tillfälligt arbete härstädes och i landsorten, och dels åtskilliga gånger varit intagen å Allmänna försörjningsinrättningen, hvarifrån han senast utskrifvits i början af sistlidne Maj månad.
På grund af hvad sålunda förekommit ansåg jag att arbetskarlen Carl Magnus Eriksson utan att ega medel till sitt uppehälle underlåter att efter förmåga ärligen försörja sig och tillika gjort sig skyldig till förseelse, som afses i 40 § 2 mom. kungl. förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871, sådant detta lagrum lyder enligt kungl. förordningen den 12 juni 1885, i följd hvaraf jag fann Carl Magnus Eriksson böra såsom lösdrifveri behandlas;
och som Carl Magnus Eriksson blifvit varnad för lösdrifveri, enligt meddelande i Polisunderrättelser den 6 juni 1891 (N:r 64), lät jag jemlikt 3 § 1 mom. lagen angående lösdrifvares behandling nu inmana Carl Magnus Eriksson i häkte för öfverståthållare-embetets vidare förordnande.
G. Lidberg
t.f. Stadsfiskal”
På första sidan finns en anteckning, förmodligen Överståthållarämbetets beslut:
”22/6 fri”
